Ångest

Jag har ångest för att jag har neglirerat min blogg flera dagar. Ju mer jag drar mig för att skriva desto större och jobbigare blir det. Inte bra.

Jag har iallafall hunnit med att fylla år  sen sist och jag och maken rymde till Helsingborg, vi gick på Dunkers och sen avslutade vi på Ebbas Fik. Det var dagens höjdare! Wow, vilket häftigt ställe. Allt är femtiotal, inredning som kakor och mat! Har ni inte varit där så måste ni dit, det måste upplevas! Jag följer gärna med!
Plommonträdet dignar av frukt, plockade säkert 20 kilo igår, gjorde första omgången plommonsylt. Hanna (äldsta bonussonens sambo och fru-wannabe tihi) hade redan fått en laddning och hon kände sig ybertantig när även hon gjorde sylt!! Jag hittade ett syltrecept med rosmarin och kanel, blev jättegott. Gjorde även plättar. Det gjorde inte ont nånstans att kombinera dessa med sylten. Jennie O med sin lilla Elly och Katja var här på eftermiddagen och glufsade villigt i sig!
Katja var här också dagen före min födelsedag för att prova klänningen igen. Hon hade ett stort fång rosa rosor med sig från arbetskompisarna. Tack goa vänner! Kort efter hon hade gått, ringde det på dörren igen… jag trodde hon hade glömt något. Men det var Anna-Lena (en annan arbetskompis) som överraskade! Verkligen kul! När hon hade gått, njöt vi av våra hemkokta kräftor!
Vi hade  fått tre kilo färska kräftor i söndags. Jag har aldrig kokt kräftor tidigare, det var lite makabert. Men inte så omständigt som jag trodde. Och jag slapp få köket krälande av kräftor överallt haha! Och köpekräftor är gott, men hemmafixade är såklart långt mycket godare!
Ett litet tips! Kumminost är ju jättegott till, men det är bara till kräftorna den är god. Men det blir ju alltid över av osten, tyvärr måste man ju slänga den (oh vad hemskt!). Jag gjorde istället så här: Krossade lite kumminfrön med salt i mortel, blandade detta med riven pecorino-ost och Bregott. Blev minst lika gott!
I fredags firade vi ju båda våra födelsedagar, vi var tolv pers. Vid vissa tillfällen känns vi riktigt sydeuropiska, alla pratar ständigt och samtidigt. Som gästbloggaren Hanna redan berättat blev det ju grillat och ugnsbakade potatisklyftor etc.
Några dagar senare skulle maken och jag äta resterna (typ potatisen) och jag tyckte väl att det blev potatis över. Men jag hittade inte dem så jag antog att de ätits upp. Igår (en vecka senare) kunde jag inte begripa varför det luktade urk i köket, soppåsen var ju nyss kastad, diskbänken nystädad, kylskåpet fixat. Jag råkade senare se att det fanns något i ugnen. Aha, där var potatisen! Blää, de hade fått alla omöjliga färger förutom guldbrun, och var mer slemmigt trådig än krispig. Yack! Så har jag fått att rengöra ugnen också på min att-göra-lista!
Annonser

One thought on “Ångest

  1. Hanna skriver:

    Hahahaha… alla letade efter potatisen men blev besvikna när de till sin förvåning såg att den var slut, så var dock inte fallet alltså!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s