Min nya vän Kenwood

Jag fick i julklapp en köksmaskin. En koloss som tydligen är menad att ständigt stå framme, för den får knappt plats i något skåp. Tur att man har någorlunda plats. Men om jag ska använda den så pass mycket jag gjort nu är det knappt värt att strula med att stoppa in och ta ut maskinen för jämnt. Nåväl, den är klart snyggare än dess amerikanska kollega KitchenAid.

Varför den hamnade på min önskelista var att eftersom jag nu är fattig student och har massor av tid till övers,  då jag pluggar på distans och ständigt är hemma, kan nu till exempel baka gott bröd. Jag hoppas ni läser detta min ironi – gott om tid har jag ont om. Det är väldigt skönt att läsa brödrecepten ”knåda degen kraftigt i minst tio minuter” som man glädjande översätter till att trycka på en knapp och titta på medan min vän gör jobbet, gärna i tjugo minuter. Att baka bröd har blivit så mycket roligare.

För en fattig student fungerar det ju utmärkt, det tar ju knappt någon tid i anspråk att blanda ihop ingredienser och sätta igång ugnen. Det är jäsningen som tar tid, degen får gärna jäsa hela dagen, och då ägnar jag mig med gott samvete åt att plugga. Simultanförmåga haha.

Mina bröd blir ändå lite för kompakta, jag hade väntat mig lite luftigare då hårdjobbet fixas av maskinen. Får väl erkänna att tid gick åt att researcha om varför. Jag har Jan Hedhs utmärkta bok om Bröd. Har tyckt att den kanske är lite väl överkurs med tips om flera fördegar och surdegskulturer som ska pysslas om i flera veckor i förväg osv. Men upptäckte att boken är grundlig och jag hittade många bra tips och förklaringar till hur man lyckas med bröd.

Bland annat skall man (läs Kenwood ska) knåda på hög hastighet i 12 minuter, och därefter på lägre hastighet i 8 minuter. Det motsvarar väl en timmes manuellt knådande skulle jag tro, vem orkar det? Och hinner!?

Nåväl, jag jäste en fördeg ca två timmar. Under tiden måttade jag upp de torra och de flytande ingredienserna för sig. Fortsatte att plugga… Efter det hällde jag i mjölet och Kenwood knådade. Och knådade. Vi tyckte båda (!) att degen blev bara mer och mer kompakt, men iallafall jämn och fin. Tjugo minuter senare tyckte jag ändå att nu får den nog jäsa upp sig. Då såg jag skålen med vätska! Tanken att slänga degen i soporna for genom huvudet, men experimentgenen hindrade mig. I med vätskan, knådande i minst tjugo minuter till och deggröten blev till en degklump igen.

Receptet kom från den underbara boken Under Valnötsträdet – det blev ett valnötsbröd. Istället för valnötter hade jag blandade nötter som para-, hassel-, pecannötter.

Brödet blev lagom luftigt, innavet hade  halvcentimeterstora luftbubblor, och lent som sammet. Inget är så gott som nybakat bröd med lite smör eller ost. Mmmmm!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s