Skånsk maräng!

Det är alldeles, alldeles underbart att Skåne har fått en vit december i år. Det är man ju verkligen inte bortskämd med! Och vad det verkar, blir det en vit jul dessutom. Lycklig som ett litet barn blir man ju!

Alla julkorten som ska skrivas har skrivits (resten blir skickade digitalt, budgetvarianten tyvärr) och på kvällen lufsade jag iväg till byn till den röda postlådan. Snön är blå, julljusstakarna lyser i alla fönster, gatlyktorna ger en tredje nyans i snön! Så otroligt vackert!

För två veckor sen höll all snön på att töa bort, jag skulle till stan på morgonen och fixa naglarna. Men just den dagen kom en ny laddning snö. Jag gick extra tidigt till bussen, men vid busshållplatsen vid motorvägen insåg jag att uppdraget var meningslöst. Kanske hade jag kommit in till Malmö, men definitivt inte i tid, så jag vände hemåt igen! Snön kom som den brukar i Skåne, horisontellt! Det blåser alltid mot sydöst och landar därefter på Österlen… Därför det alltid är störst problem där när det snöar?! När vi får trafikstörningar blir de istället totalt insnöade.

Denna december har jag längtat än mer efter lucia, kanske just för att det är snö och julstämningen blir extra påtaglig. Traditionen har nu blivit att jag får hälsa på på dagiset där bonusbarnbarnen Elliot och Tuva (och resten av barnen givetvis, men dem märker ju inte jag alls) lussar för stolta föräldrar och far/morföräldrar. Maken brukar åka iväg till jobb vid sjutiden och innan han ger sig iväg får jag en puss i sängen (det tackom jag nu så gärna). Denna morgonen var han försenad och pussen levererades 0720! Denna person vaknade omedelbart kan jag säga, halvåtta skulle jag ju vara på dagiset! Det tog mig några sekunder att hoppa i kläderna, på med mössa (bra vid bad-hair-day-situations, och även vid kyla…), in med ett tuggummi som tandborstningssubstitut. Maken körde mig till dagiset, det är kärlek!

Lussandet sker utomhus och det var bitande kallt, kaffet efter intogs snabbt, inte ens lussekakan (min frukost) var direkt njutbar ute i kylan. Men barnen kämpade på bra, de var jätteduktiga. Elliot (femåringen) har ju vanan inne vid det här laget och klarade uppdraget jättebra. Tuva (tvååringen) var en söt liten pepparkaksgumma som storögt undrade vad allt detta här gick ut på. Det blev en snabb fika hemma hos Hanna och Nicklas efter, sedan var det dags för mig att gå till skolan (KomVux/gymnasiet) för att njuta av estetelevernas årliga luciakonsert! Som ni kanske minns skrev jag om denna här ifjol; helt galet roligt framfört, så även i år.

Det startar med att tre utomjordingar a la hiphopstjärngosse och hiphoptomtar som landat på denna planet, presenterar sin julsång. På scenen står tio-tolv slagverkare som dunkade fram något i afrika-style. Traditionellt luciatåg skrider sedan in, och både de vanliga låtarna framförs men även nyare, rockigare, jazzigare versioner sjungs. Det är tyvärr svårt att redogöra föreställningen, men de gör det verkligen bra! De tre pepparkaksgubbarna som ”inte vill bli räddade, de vill bara bli gräddade”, var med i år igen. En låt från Solstollarna (dvs Per Dunsö och Ola Ström, som gjorde barn/ungdomsprogram i SVT på åttiotalet).

I söndags var maken och jag på Julkonsert i Johanneskyrkan i Malmö. Så otroligt vackert med musikensemble och mans- och kvinnokör. Konserten startar med att kören går in sjungandes ”Bereden väg för Herran”, en ny favorit för mig härmed.

I torsdags hade jag fått en ny tid för mina naglar. Och eftersom jag skulle till stada, blev det ny laddning nederbörd, vit sådan. Horisontell! Dagen efter hade jag bestämt att hälsa på Majlis i stada, när jag går till bussen på eftermiddagen börjar det såklart snöa. Ärende till Malmö verkar givande om man vill ha snö.

Fyra goda vänner möttes upp vid puben Fagans, där vi svurpade i oss värmande glögg. Godjul-kramar utdelades innan en av oss skulle gå vidare. Musikhjälpen på torget avnjöts en stund, de delade ut biljetter till en konsert i Johanneskyrkan, senare på kvällen. Vi lyssnade en stund i kyrkan, men vi blev för hungriga (ironiskt nog!?) och gick vidare till en krog på väg hem till Majlis. Efter krogbesöket var vi bara två, jag och Majlis gick hem till henne, pratade och fiffade med datorn, tittade på film. vid halvfyra, strax innan Sydsvenskan dunsade ner på hallgolvet släckte vi lampan!

När jag kom hem fick jag leta upp brevlådan, gången till dörren, 15 cm tjockt marängvitt snötäcke täckte allt. En vänlig granne hade tydligen skottat även min/vår del av trottoaren under förmiddagen, mitt varmaste tack till dem!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s