Brasilien

Så blev då min drömresa äntligen av! Efter tredje försöket kan man säga.

Första gången vi bokade var vi för sent ute, då var de flesta hotell och flyg redan bokade och det som fanns kvar var inte i rimlig prisklass. Nästa gång var vi för tidigt ute. Resor etc släpps inte tidigare än ett år i förväg. Vi kollade då på ett resebolag i stan som specialiserat sig på Sydamerika och jag fick verkligen inte ett proffsigt intryck av dem. När man kommer in i butiken/lokalen så möts man av typ… ignorans. Det finns en receptionsdisk men ingen är där, några kontorsplatser kring den, men ingen ämnar lyfta blicken från sina datorer. Det är inga andra kunder före oss. Till slut förbarmade sig en av kontorsknoddarna och vinkade in oss till sin plats. Den personen såg ut som han hade just vaknat, med rufsigt hår och smutsig klädsel. Inte riktigt det utseende man förväntas ha när man ska tillmötesgå kunder lajv.

Nåväl, han verkade ganska blassé och pratade hela tiden till min man… !? Jag var beredd att går därifrån, men till slut blev det ändå bokad resa. Tyvärr avbokade vi senare resan pga att byrån jag jobbade på gick i konkurs och ekonomin passade helt plötsligt inte riktigt med den resan. Handpenningen fick vi dock snällt betala…

Denna gången var det nära att det inte blivit av heller, eftersom jag fick ekonomiproblem igen. A-kassa och CSN strulade till det för mig. Men efter många om och men beslöt vi att göra resan iallafall. Och det är jag såklart glad för.

Jag vet egentligen inte varför jag alltid drömt om att resa till Brasilien. Det är varken samba, karnevalen eller fotboll som intresserar mig. Jag vet faktiskt inte så mycket om landet. Jag kan bara härleda till musiken, språket och det vackra folket.

Kanske inspirerade dansläraren i tv-serien Fame, som jag i mina tonår tyckte var så häftig och snygg. Eller kanske Bill Cosbys fru… båda två är nämligen från Brasilien. Eller kanske var det en tv-såpa från São Paulo som visades på svensk tv för länge sedan som inspirerade? Nej, jag tror det är enbart musiken som väckt min nyfikenhet, kanske då främst bossanovan. En gitarr och en sångare som sjunger i stil med Garota de Ipanema är allt som behövs för att få mig att smälta. Gillar melankolin och den mjuka rytmen i bossan. Och mycket av det soundet finner jag ju även i min eviga favorit Pat Metheny (som tydligen också är förtjust i Brasilien).

Resan bokades via agenten i Brasilien som  min make, ”den resvane”, anlitat. Vi ville besöka São Paulo, Foz do Iguacu, Salvador och Rio de Janeiro och ur det plockade de fram hotell, flyg och guide till varje besök. Tanken var att vi skulle resa i tre veckor men delvis pga av kostnaderna kortade vi ner det till två veckor, vilket fungerade bra ändå. Några dagar före resan mailade vi tlll dem då vi inte fått bekräftelse på hotell etc. Det visade sig att personen slutat!? Lite väl plötsligt kan man tycka. Till slut fick vi iallafall besked från en ny kontaktperson.

Så häng med om ni vill veta hur min drömresa varit. De kommande inläggen kommer såklart att handla om Brasilien-resan. Min tanke är att senare göra en hemsida av detta med bildspel osv, men nu behöver jag främst skriva av mig och det är bättre att göra det här medan det är färskt i minnet. Några foton kommer jag ändå lägga in här. I väntan på nästa inlägg kan ni lyssna på Gilberto Gil, denna låten har jag haft i huvudet de senaste två veckorna.