Rio de Janeiro

onsdag 6 juli – lördag 9 juli

onsdag

Vi hade förmiddagen kvar att utnyttja i Salvador innan nästa flygresa. Vi tog en lugn frukost och solade en stund vid poolen. Jag åt en tapioka igen till frukost men fyllde den idag med kokosflingor och kondenserad mjölk. Tycker visserligen om kokos, men detta var lite över min gräns, det blev lite väl sött…

På flygplatsen blev det återigen reaktion på saxen i kontrollen men den godkändes… Vid tvåtiden skulle flyget avgå, vi kom i god tid. Jag lyssnade på Gilberto Gil (tyckte det var dags att byta låt, Realce hade ekat i flera dagar i mitt huvud) för att nu komma i rätt stämning för Rio; Aquele Abrace, Refazenda och Mar de Copacabana Vi skulle landa vid fyratiden så maken längtade redan efter ett dopp i Ipanema. Men så var det dags igen – ändringar på tavlan, flyget försenat osv. Vi fick till svar att de hade problem med ena vingen. Mycket intressant, men vi ville främst veta när nästa flyg skulle avgå istället… Två timmar senare var det iallafall dags för start (i ett annat plan). ”Aldrig mera GOL” ringde i öronen igen… 

Vid åttatiden på kvällen var vi istället i Rio. En ung kille hämtar upp oss, ser egentligen varken ut som en kille eller tjej, och när han började prata var det än mindre solklart. Av hans namn att döma kunde vi dock summera könet – Juliano. Hans roll var endast att ledsaga oss till rätt taxi, därefter var han ur vårt sikte. Taxin körde värsta rally mot centrum och man kunde se den belysta Kristusstatyn hela vägen i mörkret.

Vi checkade in på Hotel Ipanema Plaza vid niotiden, vilket låg på en tvärgata till stranden, dopp i havet kändes inte så aktuellt. Vårt rum var på 16e våningen, näst högst upp. Till höger från fönstret kunde vi se Kristus-statyn och till vänster havet. Det var vi inte direkt besvikna över. På taket fanns en mysig bar och en pool, dock höll baren på att renoveras så det blev inget häftigt mingel av där tyvärr.

Vi tog en kort promenad i kvarteret och hittade en av många trevliga restauranger i närheten, för kvällsmat.

torsdag

Guidetur var bokat även här, vi skulle få en heldagstur. Det är mulet, molnen ligger lågt och man kan inte ens se Kristus-statyn från hotellfönstret. Det var en minibuss, vi var först att hämtas. Det tog ca en timme att hämta upp resterande turister som skulle med i området. Guiden var bra, pratade de språk som behövdes. Första målet var Corcovado-berget med Kristus-statyn på toppen. Halvvägs upp stannar vi kort för att se en favela som klättrar upp längs berget. I denna favela har filmen Tropa de Elite spelats in. Kåkstaden har ju en trevlig utsikt (när det inte regnar, vill säga), det kan man inte klaga på iallafall…

En bit några minuter längre upp finns en utsiktsplats och en helikopterplats. Vi stannade inte ens där, då vi redan var uppe i molnet, det fanns med andra inte mycket utsikt att se mer än flera nyanser av vitt. Till slut är vi nära statyn. Området är nationalpark och således får inte vem som helst köra här. Det blev därför byte av bil, områdets egna bilar med chaufförer körde oss upp de sista kilometerna. Man tar hiss eller trappor upp till statyn. Det var jag, min man, guiden och någon till av vårt resesällskap som åkte ända upp. Det regnade ju, ingen direkt trängsel däruppe heller. Mina tygskor var nu plaskvåta igen! Som tur var fanns det tavlor som visade hur utsikten skulle vara… Statyn gick att urskilja svagt ur dimman, väldigt unika bilder fick vi av statyn!! Guiden kunde berätta att cementen som statyn byggts av kommer från Sverige, till och med Malmö. Det imponerade mig såklart.

Nästa mål var Sockertoppen, man åkte linbana upp. Här har ju en annan känd film spelats in – Moonraker. Guiden undrade apropå Malmö om jag kände till Yngwie Malmsteen. Han verkade ha god kontakt med honom. Jo, jag vet ju att han spelar hårdrock och är mer känd utomlands än i lilla Sverige, men att han är från Malmö är jag inte riktigt säker på. Apropå rock så är tydligen hårdrock hett i Rio och i år – i september – är det dags för rockfestival i staden, Rock in Rio. Evenemanget startade i Rio 1985 och verkar inte återkomma regelbundet, men i år är det tydligen dags. Det har tydligen ägt rum i Madrid och Lissabon, men i år är det alltså tillbaka i sin hemstad. En gitarrskulptur i neon finns placerad i centrum som visar nedräkningen i sekunder till startdatumet. Alla världsartister verkar spelar här, inte enbart rockartister (Elton John, Shakira, Stevie Wonder, Jamiriquay sorterar inte som rock, enligt mig. Men det kvittar, idel ädel skara bra artister uppträder iallafall). Red Hot Chili Peppers hade jag gärna velat se och höra här. Några dagar senare hemma i Sverige läste jag också i Sydsvenskan om rockintresset.

Guiden berättade om Sockertoppen, som på brasilianska/portugisiska heter Pao de Acucar. Enligt alla reseguider och sägner har berget kallats så på grund av att det liknar gamla tiders sockertopp, sockret smältes till en kon. Enligt vår guide är det ett språkmässigt missförstånd, det är från början döpt så eftersom det liknar en fot (häl), fot heter pá, pao är topp på portugisiska. Häl heter calcanhar

Jag samlade poäng av guiden då jag snabbt kunde svara på vari staden fått sitt namn och vad invånarna kallas i Rio. När portugiserna såg land då en gång i januari (janeiro) tyckte de att bukten såg ut som en flod (rio), det blev alltså Januarifloden. Cariocas kallas äkta riofödda invånarna. Guiden själv är en carioca och namnet betyder vit mans hus. Infödingarna såg husen som byggdes upp vid bukten av portugiserna, så var namnet ett faktum.

Det var dags för lunch och vi blev slussade till en churrasceria som serverade grillat. Först erbjöds vi plocka av buffén och det fanns allt möjligt där. Man fick behärska sig med buffén eftersom man visste att det var osmart att äta sig mätt på den, även om det hade räckt med den. Vid bordet ställdes ut tilltugg under tiden (mest friterat). Därefter blev man ständigt uppassad, det kom säkert tio servitörer inom loppet av mindre än fem minuter som serverade olika sorters grillat kött. Man fick peka och de skar upp en bit av önskat kött vid bordet. Ungefär i stil med de vanliga grillrestaurangerna, men här fick man inte den rödgröna brickan. Man får annars vanligtvis ett kort/bricka som är rött på ena sidan och grönt på andra sidan. Man har kortet vid sin tallrik, gröna sidan upp betyder att man vill ha mer – och får hela tiden mer kött på tallriken, rött betyder således att man är nöjd (läs proppmätt). Stackars tjejen som satt mittemot mig, hon åt inte kött (eller snarare begränsade sig till vitt kött), hon tyckte nog det hela var makabert. Tyvärr var inte pichanan lika god som vi hade smakat i Sã Paulo, den var mest torr här. Det är nog inte så att man ska äta på grillrestaurang under lunch, det är lite väl stressigt att äta såhär under en timme. Bättre att njuta av på kvällen. Lite kuriosa – toaletten var komisk, det fanns en minitoalett i toaletten, en egen för barn.

Jag kände en diffus aning om att jag hade ätit för häftigt, lite lätt magknip hade jag fått. Min mage brukar tro att den också ska ha semester och stänger av all sorts aktivitet ungefär efter två timmars flygtid, nu verkade som den protesterade lite över ofriden…

Det var dags för fortsatt guidning och vi åkte vidare mot Sambadromo. Det är här karnevalen startar och här finns sambaskolorna samlade. En enorm arena och jag som inte tycker karnivalen verkar så lockande blev faktiskt lite nyfiken. Kanske hade varit häftigt att se live ändå… Arkitekten Niemeyer har varit med även här och designat en skulpptur i ena ändan av arenan. Guiden menade att det var en hyllning till kvinnan – se bara vad den föreställer… Nå, jag vill hellre tro att den föreställer en fontän, men vad vet jag.

Nästa stopp i regnet var fotbollsarenan Maracanã. Den var tyvärr stängd pga ombyggnad inför kommande VM 2014. Guiden undrade sarkastiskt ifall den hinner bli färdig tills dess, de har ju vetat om i ca tio år att det ska bli av, men det är ingen större fart på upprustningsförberedelserna, menade han på.

Vi stannade till vid en kyrka – Metropolitan – som verkligen var annorlunda byggd, påminde lite om pyramiderna i Mexico från mayakulturen. Guiden blev lite sur, för det var ingen som hade tid att lyssna på honom… Alla drog fram kameror och började fotografera.

Som sista stopp åkte vi till en ädelstensbutik i centrum. Ädelstenar såsom till exempel ametist, circon, peridot etc  bryts det rikligt av i Brasilien. Denna butik sålde dessa betydligt billigare än konkurrenterna.

Det hade hunnit mörkna igen innan vi kom hem till hotellet, det blev inget bad av idag heller. Och det regnade dessutom så det hade inte blivit av ändå. Min magknip hade blivit värre, det enda att göra för mig är att vila. Maken fick gå själv och äta i området och jag saknade inte mat på hela den kvällen eller natten.

fredag

Hurra, solen sken! Vi åt frukost och funderade på vad vi skulle göra denna dag. Det var ganska givet att vi skulle upp till Corcovado igen, men hur? Det fanns halvdagsguideturer, men vi valde till slut att istället åka tåg till toppen. Till tåget åker man lämpligen taxi, så vi plockade upp en taxi från en gata i närheten av hotellet. Ny rallyfärd i staden. Jag funderade på varför alla bilars rutor har svart filter. Var det för solskydd, eller för att skydda mot insyn? Väl framme vid stationen var det typ två timmars kö till biljettluckan. Tack och lov har driftiga taxibolag insett nyttan av att sälja turer upp till toppen, dubbelt så dyrt som tågfärd men går fortare, tid är också pengar.

Vi fick en guide/chaufför som var från New York som nu sedan några år bodde i Rio. Jag fick sitta där fram med henne och det var riktigt skönt att växla en mängd meningar på engelska med henne. Jag tror inte en enda kvadratcentimeter på hennes kropp och ansikte var osträckt. Hon såg ändå gammal ut…

Uppe på toppen var det betydligt fler folk denna gången. Utsikten var bedårande och i vanlig ordning finns det inga fotos i världen som kan motsvara hur fantastiskt det verkligen är. Jag hörde bland folkmassan lite danska, jag var ju tvungen att prata lite med dem. Nu såg man inte utsiktstavlorna längre (folk stod i vägen för dem), man fick nöja sig med den riktiga utsikten. Kunde man utstå…

På vägen ner fick vi en annan ”guide”, vi stannade till vid den första utsiktsplatsen – helikopterplattan – och det var lika imponerande utsikt här.

Vi tog taxi hem igen, bytte om och promenerade lite i omnejden. Vi hittade en torgplats några kvarter bort, där de sålde frukt och grönsaker. Vi köpte jordgubbar, cherimoya och körsbär. Som i São Paulo kostade detta mer än en lunch! Vad trodde de, att vi var turister, eller!!? Jag tror då knappast vi fick turistrabatt… Vi satte oss på en bänk i parken intill och njöt av vår ”lunch” och tittade på folk. Vi promenerade längs strandpromenaderna både vid Ipanema, Lagoa och Copacabana.

Jag såg inte uteliggare någonstans (eller jo, några fanns men de var lätträknade) vilket jag tyckte var konstigt. Läste senare att hotellen längs stranden betalar polisen för att hålla områdena ”rena”. I övrigt kändes det helt tryggt att flanera omkring i kvarteren och inte så farligt som de flesta vill påskina. Jag hade innan resan mailat en journalist som bor i Rio som rapporterar regelbundet i morgontidningen hemma om staden. Han svarade att det är ingen fara, vi kunde vara helt trygga. Och det stämde ju. Läste för några dagar sedan en krönika om vad man istället ska vara rädd för – nämligen flygande brunnslock!

Vi åkte aldrig upp i några favelos även om det numera går turistbussar upp dit. Kanske hade det varit intressant, men det känns mer som att besöka ett zoo. Förstå mig rätt, det känns inte rätt att sitta innanför glas och ram och åka runt och se på urinvånarna som om de var av en spektakulär art… Givetvis tycker jag det är sjukt att de rika här är så otroligt rika och de fattiga så otroligt fattiga. Men själva är vi (svenskar, europer m fl) ju otroligt rika och hur solidariska är vi då?

Vi käkade vår sista kvällsmåltid i Brasilien (för den här resan…) på en restarang i området kring hotellet. Det blev fisk- och skaldjursgryta med pasta. En sista Caipirinha i landet blev det också.

Tyvärr blev det inte så mycket barhäng, lyssna på musik, dansa etc under resan. Resan har varit intensiv och vi har fokuserat på de givna turistmålen, efter det är man någorlunda matt och orkar knappt ta in mer intryck. Reskassan har heller inte varit flödande, så vi har fått prioritera det som vi nu tyckte var viktigast. Jag ser inte att resa till Brasilien skulle vara en engångsföreteelse, jag åker gärna hit igen. Och isåfall kan man förhoppningsvis fokusera mer på ställen där folket är och undgå turistfällorna.

Ser ni flickan från Ipanema därborta?

lördag

Upp ganska tidigt för planen är att ta ett dopp i respektive strand innan vi skulle vidare till flygplatsen, om vädret tillåt. Och det gjorde det! Först frukost och sedan rask tripp till Copacabana. Ganska kraftiga vågor, en del surfare och annan träning fanns vid stranden. Två sköna dopp blev det för mig! På med kläder och en promenad tillbaka till Ipanema. Stranden är indelad i olika zoner upptäckte vi, surfare hade sin plats, regnbågsfolket en egen plats och vi lade oss sidan om denna zon. Lite kul att se dessa som verkligen stilade för varandra, jag pratar främst av den manliga sorten här. Sololja smörjs in så att muskelpaketen glänser lite extra, inte ett hårstrå i frisyren får inte ligga fel osv.

Här blåste det lite hårdare och vid vattenbrynet sluttade det kraftigare. Det var svårt att hålla sig på plats när vågorna kom, vilken otrolig kraft! Och nu förstår jag varför man har minimal bikini här – ju mindre bikini desto mindre sand samlas innanför! Det var ju vinter och därför gott om plats på stranden, väldigt skönt. Det var ju ändå 27 grader varmt och en del som badade och solade på stranden. Alla kvinnor, jag menar alla, bar bikini, oavsett ålder eller form. På stranden är väl syftet att sola, så vad har hel baddräkt då för roll? Nej, från och med nu ska jag inte använda baddräkt på stranden, jag tänker då inte skämmas för mitt fläsk! Visserligen har vi kallare vatten i Sverige, men baddräkt är för veklingar! Så det så!

Vi hade tid att ligga en stund. Strandsäljare fanns det gott om. Och maken köpte en sarong med motiv av de där banden från Bahia/Salvador, de som välkomnar en till Brasilien. Han prutade och fick ner det till 17.50 reals (70 kronor). Jag köpte senare en sarong med flaggan som motiv av en annan säljare, hon gav 14 reals. Jag tyckte inte jag hade anledning att pruta på det.

Det började bli dags för ny rallyfärd till flygplatsen, taxichauffören hade ändå tid att peka och berätta lite om favelor och annat som rusade förbi i farten. Vid säkerhetskontrollen var det knappt någon kö, två personer bara. Ändå var det ytterst viktigt att inte överträda den gula linjen som anger var kön börjar. Personen före oss blev varse om detta då han råkade ha ena foten lite framför linjen, damen i kontrollen pekade och viftade argsint. Kände på mig att det här kommer bli jobbigt… Min sax gjorde utslag och det fanns ingen pardon, den skulle inte passera. Tyvärr kunde jag inte lämna över saxen utan att protestera och det gjorde inte saken bättre. Men jag lämnade saxen iallafall. Det till trots rycktes boardingpasset burdust ur handen och mina personuppgifter antecknades ner! Så även om jag har rätt att ha sax med mig så finns det inte så mycket att argumentera emot när jag inte kunde bevisa att reglerna tillåter sax. Gissa om jag ältade länge varför jag inte hade skrivit ut reglerna. Men jag vill ju gärna komma tillbaka till Brasilien så jag fick snällt svälja den förtreten. Det var den första otrevliga människan jag möttes av under dessa två veckor. Jag är tacksam att det hände på hemresan.

Överlag har vi möts av otroligt trevliga människor, de är så glada och enormt vänliga. Ler man får man ett smajl tillbaka. Jag tycker alla är så vackra oavsett färg, form eller ålder. Och jag bara älskar språket, jag behövde ingen musikupplevelse – att bara lyssna på dem är som musik.

Mina röda tygjympaskor (och sax) fick stanna kvar i Rio, jag hoppas de trivs…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s