Surdegen igång igen!

Jag har inte bakat på ett tag, så det var dax att ta tag i det. Grundsuren har stått och sovit i kylen sedan i våras och nu åkte den fram i rumsvärmen för att matas med en skvätt rågmjöl och vatten i några dagar… Tre veckor tog det för den att vakna ur sin dvala, nu bubblar det bra i den igen!

Jag bakar främst med recept från Brunkans Bageri, men jag är inte riktigt nöjd med de bröden. De blir svampiga i stil med limpor (Långa Fina, Delikatesslimpor etc) och det är inte riktigt min favoritbrödsort. Jag har kört igenom de flesta recepten från boken så det är väl dags att hitta någon annan teknik…

Min kompis bakar också – både kakor och bröd – och letade på hennes blogg efter nya idéer. En riktigt trevlig bakblogg förresten, med små inspirerande intron till varje recept. Hittade ett recept som var helt utan socker, bara surdeg, mjöl och vatten. Jag vet att socker bidrar till svampigheten men det ska ju också bidra till att hjälpa upp jäsegenskaperna, dvs göra brödet luftigare. Och hittills tycker jag ju inte att bröden blir så fluffiga av det.

Receptet jag hittade hade ett litet problem – man skulle sätta en fördeg med surdeg och lite andra ingredienser. Nåväl, äger inget tålamod och experimentlustan tog över. Jag blandade allt, struntade i att jäsa fördeg enligt hennes princip. Jag tillsatte en nypa jäst (typ 5 gram) eftersom jag hade det hemma ändå, knådade (dvs tryckte på knappen) i ca tio minuter och lät degen sedan jäsa över natten.

På morgonen var degen jäst och fin, släppte fint från bunken (vilket inte Brunkans varianter brukar göra, de är oftast väldigt kladdiga). Jag delade den i två delar. Den ena formade jag lite lätt och lade den i en bakform. Vi skulle ut i skogen och promenera vid lunch så jag tänkte att vi kan ju mumsa på nybakat bröd efter utflykten. Jag gjorde ett ”all-inclusive-bröd” av den andra deghalvan – jag kavlade ut degen, klädde det med skinka, ost och soltorkade tomater. Rullade ihop den och lade det i en ugnsform.

Ena sonen (makens) och barnbarnet Tuva följde med till skogen och efter promenaden åkte vi hem till sonens storebror och pappan till Tuva och fikade. Vi var fyra vuxna och två småbarn som slök brödet i ett nafs. Antingen var vi hungriga eller så var det gott… Eller både och!?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s