Ja det står mingelet, för här i Malmö kan vi inte böja ord som slutar på -el rätt. Vi tar därför tunnelen till Triangelen och vi sätter oss på sadelen när vi låst upp cykelen med nyckelen…
Jag var på ett fantastiskt inspirerande jobbnätverkande igårkväll. Ett nystartat evenemang – Meet & Greet – iallafall här i Malmö, startad av väldigt inspirerande Marie Nordström. Syftet är att odla kontakter företag (främst) emellan som ska genera förhoppningsvis jobb/projekt etc. Jag minns inte från vem eller när jag hittade denna grupp, men via nätverkande på facebook leddes jag till gruppen. Jag var själv där i egenskap av arbetslös – eh arbetssökande och hade ändå utbyte.
För ca en månad sedan flaggades det för evenemanget och jag var på väg att strunta i det pga att det kostade pengar. Inga stora summor men jag har hamnat mellan csn och akassa och har fått leva på luft i tre månader. Så inte ens en månadstidning kan jag unna mig (finns på biblioteket att låna å andra sidan). Nu löste det sig så att jag ändå fick vara med och det är jag enormt glad för.
Det första man skulle göra var att fylla i ett A4 som man sedan hängde på sig. Ett gigantiskt visitkort så att säga. Därefter hölls det några korta föredrag bl a om hur man minglar bättre. Vi fick ställa oss i två ringar – en yttre och en inre – och vi skulle stå mot varandra så vi kunde konversera. Den inre ringen skulle sedan flytta ett steg åt vänster, till förmån för en ny runda presentation. Varje presentation skulle ta 3 minuter – 1 för att kort presentera sig själv, 1 för den andras presentation och den sista minuten var ämnad för att se om man kunde få ihop ett samband/samarbete. Kändes det korta presentationen intressant, bytte man visitkort och/eller letade upp personen senare för att prata mer.
Ens egna presentation skulle svara på tre frågor: Är? Kan? Vill? Dvs vem är jag, vad kan jag och vad vill jag göra. Inte så lätt att bryta ner ens mål i en kort och koncis devis, men det är absolut viktigt. Varenda smart företag gör det. Och precis lika viktigt i jobbsökande om man så vill bli anställd eller få nya kunder. Man har ju bara några sekunder på sig att vinna mottagarens intresse så det gäller att fånga upp den snabbt. Däri inte sagt att man inte kan prata/informera mångt och mycket sedan, har man väl väckt intresset är dörren öppen för hur mycket information som helst. Men det är de första sekunderna som äger.
Och maxivisitkortet var ju uppbyggt ur samma tanke. Förvånande nog pratade jag knappt om att jag vill jobba med illustrationer, måste verkligen ta tag i det där. Det blev ett väldigt tjattrande och ljudnivån steg rejält. Lokalen var lite ekig och ljudet studsade för mycket emellanåt, tyvärr. Det var ibland svårt att höra vad som sas.
Jag var också på ett frukostmingel i tisdags – She Creatives – också en grupp jag letat upp på facebook. En grupp som främjar nätverkande för kvinnor inom kreativa yrken, främst då reklambranschen. Minglet är en gång i månaden på Lilla Kafferosteriet (de har stans bästa kaffe) och där fick jag ihop två nya kontakter, bl a en art director. Hon letar efter en copywriter och jag skickade den kontakten jag fick igårkväll vidare från en copy, till henne. Så kan det gå. Den copyn kände jag direkt att jag hade kunnat jobba med i framtiden. Får väl fixa en fikaträff…
Sedan blev det kaffe och macka och givetvis fritt minglande utan styrning av fantastiska Angeli Sjöström från ProcessRum, som nu hade lärt oss mingelteknik. Jag pratade slumpvis med några och kunde ändå få ut givande utbyte/tips även om de ur det första intrycket kanske inte var intressanta för mig. Jag är öppensinnad och oftast oblyg och vill absolut inte utesluta någon ur en grupp, så därför kan man väl förklara de slumpmässiga mötena. Och så givande det var då!
Jag hann givetvis inte prata med alla (vi var kring 80 pers) men jag fick en samling visitkort med hem. I princip alla av dem kan jag så småningom odla något med. Jag fick såklart ingen anställning igår, men jag fick några rejält bra tips från några av dem så jag har definitivt inte förlorat något av kvällen.
Jag sitter kopplad till datorn hela dagarna och jag är inte beroende av den, jag kan klara några timmars socialiserande på riktigt också… Men bussen har aldrig gått så långsamt hem och jag har aldrig längtat så för att komma hem till datorn och återkoppla mina kontakter. Mingla är ju en sak, men ofta glömmer man det viktigaste – att följa upp kontakterna efteråt. Så självklart egentligen, men som man tydligen ändå glömmer.
Mötet var peppande och jag drivs fortfarande av energin från igår. Hoppas verkligen det blir fler möten av!
iMittLiv 