Jordhens…?

Jag roas ibland av att läsa insändare i morgontidningen, debatten kring ordet hen är ett intressant ämne jag gärna lägger mig i. I fredagens tidning hade en ilsken präst sagt sitt om ordet och jag kan säga att hans åsikter är helt irrelevanta. Detta är så lågt att jag inte tänker bemöta det. Inte i tidningen och inte i just detta inlägg i allafall…

Denna präst hade jag som konfirmationspräst! Ärligt talat vet jag inte idag varför jag konfirmerade mig, men vad har man för koll egentligen när man är tretton år? En av orsakerna var att jag döpts i kyrkan och tänkte väl att jag behöver ”bekräftas” om jag ev ville gifta mig i kyrkan senare. Nåväl, det fanns ju andra skäl också, som säkert en trettonåring tyckte var större…

Vi hade kanske tio konfirmationsgrupper, varav en som höll dessa var präst, resten var komministrar. Den stora skräcken var att få prästen som ledare! Han var nära pensionen och därmed rejält konservativ i sitt tänk. Tack och lov, vi fick inte gammelprästen. Istället fick vi en ung nyutexaminerad teolog…

Han var ordentligt ambitiös. Vi fick verkligen lära oss att analysera budorden. Upp och ner, framlänges och baklänges. Dessa skulle vi kunna utantill och dessutom tolka in meningen med dem. Varje lördagsförmiddag fick man utstå dessa knastertorra lektioner. Syftet var ju såklart rätt, men det var svårt att bära när alla de andra grupperna såg på film, sjöng, gjorde teater med mera istället. Komministrarna förstod förmodligen hur man skulle sälja in budskapet till skoltrötta tonåringar. Hade allmänt kul helt enkelt. Förutom en annan grupp till då – den med gammelprästen…

Vår präst bodde då i Lund, jag tror att han efteråt fick en tjänst där en kort tid. Redan på våra lektioner kunde man tolka in att han var bakåtsträvande. Snart blev han förflyttad till en församling utanför Ystad. Min farmor bodde i Sjörup och hon fick en ny hobby. Prästen blev inte särskilt populär i församlingen och skapade ständiga rubriker i lokalblaskan, det skevs ofta artiklar och insändare om hans infall. Han var (är) också rabiat kvinnoprästmotståndare. Farmor klippte ut och samlade alla artiklar om honom och fyllde snabbt en pärm. Farmor lever inte längre och tyvärr försvann den pärmen i flyttstädningen. Synd, hade varit kul att läsa om nu.

Jag har ju gift mig, men inte i kyrkan och inte av honom. Däremot av en kvinnlig präst. Ett väldigt medvetet val från min sida. Vi vigdes i ett f d stall dessutom, hur rätt som helst, haha!

Här är hans insändare, läs och hånle. Det gjorde jag iallafall…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s