Sol och klet…

Varje sommar samma sak. Samma varningar. Samma rädsla. Samma gamla rekommendationer…

Läkare, tidningar, hudterapefter, tillverkare och återförsäljare av solprodukter informerar om faran i att sola och riskera att få hudcancer. Givetvis är deras varningar välgörande, vi bleka nordbor beter oss konstigt när vi solar och behöver ständigt påminnas om faran.

Säkert så att vi ska smörja in oss i solskydd men ofta glöms det när man bör göra det. Jag ifrågasätter om man verkligen ska smeta in ett tjockt lager solkräm. Visst, men absolut inte på stranden – i brännande sol!!? För mig är det samma effekt som att olja in en köttbit som ska grillas för att få en fin och knaprig stekyta… Effekten är att man bränner sig således. Kan inte vara så bra för huden. På högstadiet fick jag veta att all hudkräm tar en stund att absorberas av huden, det tar åtminstone en halvtimme. Solkräm är med andra ord lämplig att applicera hemma innan man drar till stranden.

Varenda sommar och varenda gång man är på stranden ser man detta eviga kladdande. Kan man åtminstone gå i skugga och smörja sig? Kan det vara bra med alla dessa kemikalier egentligen? Varför måste vi pressa på stranden i flera timmar över huvud taget? Oavsett hur mycket solskyddsfaktor vi stryker på så är det en chock för huden med all den intensiva exponeringen. Det verkar som om ifall man blir röd då har man nått effekt, då har man verkligen solat…

En sommar för många år sedan var jag arbetslös och då byggde jag nog den bästa solbrännan någonsin. Jag höll mig inomhus på förmiddagen (sökte/letade jobb, sydde, städade etc), efter lunch lade jag mig i solstolen en timme och lyssnade på Sommar i P1. Eller så promenerade jag mitt på dagen. Jag använde inte solskydd, jag blev inte röd och fjällade inte. Efter 1,5 månad hade jag en jämn fin färg och i slutet av juli åkte vi till Madrid för att hälsa på makens familj (första träffen för mig). De hade svårt att tro att jag var svensk och att jag verkligen odlat brännan i Sverige. I iskalla Sverige där isbjörnar fortfarande går på gatorna… Jag hade minsann mörkare färg än dem (än spanjorerna alltså, inte isbjörnarna…)!

Posted in: Okategoriserade

2 thoughts on “Sol och klet…

  1. Gunilla Haglöf skriver:

    Det är ju så knäppt i Sverige att om man hellre vill sitta i skuggan så tror folk att man är helt galen. Ingen normal människa gör väl det. ”sitt i solen så du får lite färg på dig” Jag älskar att sitta i (den varma) skuggan men slipper gärna solen. Jag har väldigt ljus hud och får alltid höra hur blek jag är speciellt på sommaren. Har du varit i Blekinge tex.
    I tonåren hällde jag som alla andra sololja som luktade kokos på mig och friterade min kropp. Blev alltid brännskadad men upprepade det efter läkningen.

  2. ingrita skriver:

    eller hur, varningarna är inte helt obefogade. håller sig i skuggan är normalt för de som bor vid medelhavet till exempel. man får både färg och D-vitamindos i skuggan också!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s