#04 Överklagandet

Nu var det torsdag och vanlig arbetsdag. Det var också idag det var sista dagen för inlämnande av vår överklagan för bygget mittemot. 

Jag hade begärt att få respit, eftersom vi fått beskedet om överklagan kom några dagar innan jul. Dvs om vi vill kunna nå myndigheter etc under tiden, så är det omöjligt. Inte första gången kommunen gör så, och det är väldigt ful taktik. Brevet var dessutom daterat en vecka innan, hade de inte skickat med B-post hade vi fått bättre chans. Nej vi fick ingen respit denna gången.

Det vi överklagar är främst planerna på att bygga tvåvåningshus mitt framför oss (inklusive övriga villaägare på den här gatan). Vi är ju sakägare och har rätt att ogilla och överklaga. Med tvåvåningshus menas egentligen minst trevånings eftersom bottenplan, vindsplan och tak inte räknas. Alltså kan vi få en husvägg mittemot oss på över nio meter. Det innebär t ex att den lilla solchans vi har idag kommer bli obefintlig efter kl 15 om byggplanerna går igenom. Vår utsikt kommer bli en tegelmur med en massa fönster! Det är trots allt en småstad, inte en storstadskänsla kommunen är ute efter. Vi vill gärna att det ska förtätas, men lite arkitektonisk balans skadar väl inte?

Jag kunde fortfarande inte äta och magen ville inte leverera något heller. Jag masade mig iväg till grannen som inte hade skrivit under och på vägen dit möter jag närmaste grannen. Hon undrade hur det var med mig och nämnde blindtarmen. Hon frågade om jag kunde lyfta höger knä upp mot magen. Ja det kunde jag ju. Det gjorde ont, men jag kunde. Hade gjort lika ont med vänstra knät för den delen. Hon sade att man inte kan hoppa om man har blindtarmsinflammation. Jo hoppa kunde jag ju också. Inte utan smärta, men dock…

Sista underskriften skrevs på och jag lämnade in överklagan hos kommunen. Fantastiskt att man bor så nära som man bor egentligen.

Jag ringde vårdcentralen och berättade hur jag mådde. Jag fick en akuttid till en läkare där 16.30. Så ner i soffan igen, ligga på högersidan och invänta tiden. Vårdcentralen ligger också intill, vi bor så otroligt bra egentligen!

Läkaren tryckte och kände på magen. Det gjorde inte särskilt ont under naveln eller i högersidan, däremot var smärtan störst längst ner, i nedre buk som hon beskrev det. Jag trodde på njurarna, så hon började att knacka på nedre revbenen. Sitter njurarna så högt upp? Njurarna var det definitivt inte problem med således. Hon tyckte iallafall att jag skulle till akuten, hon skrev en remiss dit.

Maken körde mig dit och vi satt där två timmar. Jag vet inte om remissen gjorde att vi slapp vänta längre, men då hade jag vansinnigt ont. Jag hade kunnat lägga mig på golvet bara jag kunde få ligga. Att sitta gjorde otroligt ont. Varför lade jag mig inte på golvet då, hade säkert kommit in mycket fortare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s