#11 Fastan över?

Det är tisdag morgon. Mina värden har nu blivit så mycket bättre. 

Jag får fortfarande inte äta frukost. Kravet är att magen ska leverera. Sur blev ju jag, får jag inget att äta blir det ju heller inget resultat. Droppet aktiverar inte direkt magen.

Läkaren kommer och resonerar med mig och hon får till slut ge efter. Hon tycker då att jag kunde ta lite Proviva men den var tyvärr slut. Nestlés näringsdryck var plan B, men det ville jag verkligen inte ha. Nåväl, jag kunde få en tallrik Hjordnära Vaniljyoghurt då. Och oj så god den var! Jag har ätit den innan under vistelsen, men nu kom ju smakerna fram ännu starkare. Allt runtomkring blev i fyrfärg liksom. En halvtimme senare var det så dags för toalettbesök.

Jag duschade, gick mina varv i korridoren. Funderade lite på att äta det vegetariska alternativet, lagom lättsmält typ. Jag fick veta att det skall beställas dagen innan. Så jag beställde till onsdagen. Min lunch denna dag blev istället potatismos och en klementin. Lagom lättsmält.

Jag blev nu också befriad från katetern, droppet och syrgasen var jag inte heller längre kopplad till. Värdena är nu normala och jag har gått ner ytterligare några kilo!

Herr magsår får visst också gå upp och röra sig. Det innebär till exempel att han får gå på toaletten själv. Tyvärr är han inte vidare renlig och prickar sisådär och tvättar sig inte efteråt. Man får sprita allt innan man går in där. Jävla svin, rent ut sagt!

Fru Tjocktarm är urtrevlig, hon har jobbat med kosmetik minsann. Hon hade legat här några dagar mer än jag. Tjocktarmscancern hade hon haft länge, men den hade upptäckts försent. Tragiskt.

På eftermiddagen får jag besök av Agneta. Hon har ett snyggt läderfodral till datorn, en bok och ett gott choklad (med hallon i) till mig. Boken var Jag är Malala. Jag har inte läst den än, jag är fortfarande ganska matt och dåsig. Medicinerna gör väl sitt till, och kroppen behöver väl all energi till att läka. Vi pratar på och tiden bara rusar iväg. Klockan är halvåtta på kvällen då sjuksköterskan (den nitiska) kommer in och säger ifrån. Hon är röd om kinderna, hon är nog ganska irriterad på oss… Agneta går hem, jag ber om ursäkt till sjuksköterskan.

Den här dagen skulle jag egentligen vikarierat som textillärare, vilket var bestämt redan i december… Så bidde det inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s