Utflykt till Dunkers

dunkers

Jag gillar Camilla Thulin och hon har nu utställning på Dunkers i Helsingborg.

En god vän till mig som är stylist hängde med mig igår, en utflykt för två nördar. Vi brukar kommunicera via chatten på Facebook, så också denna gång. Eftersom vi är klädnördar gick halva nöjet ut på att diskutera vad vi planerade att ha på oss. Mia, skulle ha en skjortblusklänning i geometriskt mönster med mycket färg. Jag meddelade att jag skulle ha en paisleymönstrad  klänning i turkos, rosa, orange, därtill en sammetskavaj. Ceriserosa strumpor till – jag har insett att det är höst, trots det vackra vädret. Mia vägrar hösten, därför blev det klänningar, för oss båda.

082-420x420

Mias klänning.

Vi åkte tåget upp, landade i Helsingborg i god tid innan den guidade visningen skulle börja, så vi traskade lite på gågatan. Mia köpte en gosig poncho i en butik. Vi skrattade båda  åt expeditens makeup (när vi kom ut ur butiken, vill säga…). Värstingvarianten, dvs tjockt med mascara, för mycket solpuder och Nivea-vita läppar. Är det något jag tycker är fult är det den här s k nude-trenden på läpparna. Det heter ju att ljust förstorar, men att måla läppar i samma färg som huden gör att läpparna försvinner, munnen blir bara ett streck liksom. Urfult ju! Vita läppar blir inte bättre för den delen. Vill man framhäva rynkor så ska man klart köra den varianten, inte annars…

Vi hann också käka på Dunkers innan, vi satt ute inlindade i filtar. Solen sken även om det fläktade svalt, och sitta inne kan man ju bara inte!

Den guidade visningen var såklart intressant, men vi hade kanske hoppats på en kunnigare guide. Jag tror inte hon hade större koll på tygkvaliteter, sömnadsteknik etc. Videos visades från Army of Lovers, helt galna. Musiken är sisådär, men de måste haft fantastiskt kul när de skapades. Att bara titta på klippen och hur de är gjorda är största nöjet.

Camilla Thulin älskar vintage (femtiotalsklänningar) och kaftaner. Helt min stil! Jag hade ceriserosa kaftan när jag gifte mig. Lät en duktig sömmerska på Bergsgatan (Malmö) sy upp den i thaisiden. Hon har förresten en blogg tillsammans med Karina Eriksson Wärn – Oss Granntanter Emellan – den är tydligen i träda just nu, men det hindrar ju inte att läsa tidigare publicerat. Och så hittade jag hennes nya blogg här!

Mia och jag kommer dessutom kanske att jobba ihop i ett projekt under hösten. Kan inte berätta mer just nu, förrän jag vet mer. Ett annat uppdrag är eventuellt också på ingång, att sy. Som sömmare. Hatar att skriva sömmerska, varför ska ett yrke könas?

skissblock

Köpte med mig hem ett skissblock. Snygg design på utsidan, halva priset. Design Maria Holmer Dahlgren. Butiken i museet ska stänga, därav priset.

Diagnoser

Efter att ha sett den fina filmatiseringen av Kerstin Thorvall blev jag nyfiken på denna författare.

Konsten att dansa, Kerstin ThorvallJag har faktiskt inte läst hennes böcker vad jag vet. Minns att mamma har en bok, men jag vet också att hon inte gillade henne direkt. Kanske därför jag inte heller brytt mig om att läsa heller. Men så gick jag till biblioteket och lånade två av hennes böcker. Den ena handlade om att dansa och den andra om hennes mamma.

Det är väldigt mycket snack i min omgivning om diverse diagnoser och i synnerhet om bipolaritet. Så Kerstin Thorvall är i mitt fokus just nu. Hon var ju bipolär.

I boken om att dansa menar hon att det är långt mycket bättre bot att röra sig till musik än all antidepressiva i världen. Härlig tanke och säkerligen har hon rätt i det.

Jag läser nu I skuggan av oron, som handlar om hennes barndom. Eller snarare om sin mor. Den är så detaljerad, man undrar hur hon vet allt. Har mamman skrivit dagbok? Jovisst, Kerstin var författare och hade såklart all rätt att inte återberätta historien enligt hela sanningen. Iallafall, hon skriver väldigt roligt. Hur det var att vara kvinna på 30-talet, viktigast var tydligen att undvika skvaller…

Läser lite på Wikipedia, och hon är minsann född samma dag som jag. Även min absoluta musikfavoritartist – Pat Metheny – fyller år på samma dag som jag. Fantastiskt men lite konstigt.

God mat med goda vänner

Det är lördag. Lite loj och dagen efter. Denna dag har inte gått i många knop. Men det är skönt ibland att bara såsa. Igår hade vi bjudit hem min barndomsvän och hennes man. Både han och min man är cykelnördar och cyklar i samma klubb. Trevligt för dem då…

Tack vare Facebook har vi fått kontakt och vännen och jag träffas numera regelbundet tillsammans med några andra klasskompisar från högstadiet. Vi har hittat varandra genom Facebook.

Dock är det 18 år sedan vi var hemma hos varann. Sjukt ju! Så nu blev det ändring och de var välkomna till oss igårkväll. Det är ju roligt att komponera meny och efter en biltur till mina föräldrar för några dagar sedan, blev jag inspirerad av alla vackra träd som exploderar i höstfärger. Orange mat tänkte jag! Morot, sötpotatis, lax, löjrom… Mamma gick igång på den idén och hämtade japanska lyktor i trädgården som jag kunde dekorera bordet med.

Veckan har varit hektisk och jag hann inte sätta igång med menyplaneringen förrän vid lunch. Och for iväg för att handla vid halvtvåtiden. Inköpslistan till entrérätt, förrätt och dessert var klara. Till huvudrätt hade jag plan A, plan B och plan C beroende på vad butiken i byn kunde erbjuda. Man är liksom inte bortskämd med att de tänker säsong. Jag tänkte vilt, rådjur till exempel. Men nejdå, inte fanns det. Förvånande nog hade de färskt ankbröst, så då fick det bli plan C.

Träffade en bekant i butiken och hon blev lite stressad av min korta planering. Jag tänkte mest att kan mästerkockarna (australienska versionen) klara utmaningen att göra trerätters på en timme ska väl jag kunna klara det på tre timmar…

Jodå, det gick bra, Jag var t o m klar några minuter innan gästerna kom. Menyn hade som sagt ett orange tema. Och egentligen var det många av mina absoluta favoritsmaker som presenterades.

Entré: Laxtartar på dinkelkex, torrt mousserande vin till det. Tartaren bestod av färsk och kallrökt lax, cornichons, kapris, rödlök, gräslök. Skulle haft löjrom på för temats skull, men det blev inte så. Bubblet var Errazurriz – en Chilensk Chardonnay.

Förrätt: Jordärtskockssoppa med torsk, sidfläsk och spenatstrimlor. Hade morot i för temats skull (kunde varit mer). Leif Mannerströms recept. Till det drack vi ett sydafrikanskt vitt vin – Pongracz (Chardonnay och Pinot Noir).

Huvudrätt: Ankbröst med sötpotatismos, bräserade kantareller och apelsin- och pumpakärnsröra. Vi drack spanskt till – Candidato (Tempranillo).

Efterrätt: Hemgjord glass av bl a messmör och hjortronkompott till. Mammas goda mandelskorpa till det. Messmöret ger en lite ton av kolasmak, vilket passar utmärkt till hjortron. Till det sött Malagavin.

Vi pratade på om cykling, resor, Brasilien, gamla minnen med mera. Helt plötsligt var klockan två på natten och de fick rusa till bussen. De hann antagligen inte ens märka att det var nollgradigt ute…

Mästerkocken 2013 – what’s in it for me?

Satt och slötittade på TV4Play i morse, valde att se veckans missade program av Sveriges Mästerkock. Blev uttråkad. Igen.

Inte ett endaste enda litet mattips under hela programmet!? Lagas det överhuvudtaget mat i programmet? Fortfarande är det bara fokus på tävling, nerver, hjärnsläpp, oro osv. Är det underhållande att det tjatas om tävlingsvåndan? Att det handlar om kockande är tydligen bara en bisak. Kunde lika gärna varit tävling i städhjälp, båtrace, frisyrkamp etc… Är det liksom själva sportutövandet som är viktigt, finns det ju ett otal andra program att följa…

Det är amatörkockar som tävlar har jag förstått. Ribban är så mycket högre denna säsong hette det. Jaha, om man nu ska göra en pizza, ska man väl inte bli blockerad av att man inte har en bakmaskin (avsnitt 7)!! Förstår inte vilken ribba de har utgått ifrån vid val av tävlande. Om man nu kvalar till en kocktävling ser man väl till att läsa på mesta inom matlagning. Innan!

Vad jag förstår och hoppas är att deltagarna på något sätt får lära sig laga mat professionellt, att det liksom ingår i projektet. Skillnaden på amatörkock och mästerkock är väl att amatörkocken inte lagar mat som yrke. I denna säsong verkar det som om man inte ens lagat mat alls. För att få kalla sig mästerkock måste väl innebära någon sorts utbildning, inte bara att man klarar att prestera i en serie tävlingar… Men det verkar vara hela programidén, vad som sker i en tävling? Jag ser inte underhållningen i det, vad är behållningen för mig som publik/åskådare? Jag är liksom intresserad av mat, lite mindre road av tävlingar och dess psykologi. De ska alltså avancera från amatörkockar till att bli mästerkockar, de får antagligen lära sig avancerad matlagning. Vart framgår detta?

Hade varit kul att åtminstone fått veta några tricks på vad en lyckad pizza består av. Vad hade deltagarna valt för ingredienser och varför och hur tillagade de det!? Nu ser man mest att Per, Leif och Markus kan peka och peta i maten. Inte så spännande…

Ja, jag är matnörd och tittar gärna på matprogram. Ett tag hade vi tillgång till en brittisk kanal som hette BBC Food. Jepp, precis vad det låter som – en tv-kanal med program med fokus enbart på mat.  Som hade sändning dygnet runt. Bara mat! Här har jag bl a följt det brittiska originalet Masterchef Goes Large vilket har en helt annan uppbyggnad, dvs de-fokuserar-på-matlagning! Konceptet har sålts vidare till flera länder och verkar vinna tittarpriser här och där också. Programidén har under åren omarbetats och den australiensiska versionen är väl vad den svenska versionen efterliknar mest. Men i landet DownUnder fokuserar de minsann också på matlagning. De har programinslag med undervisning, där man åtminstone får intryck av att det är en skola, inte bara en tävling till en (förmodlgen) hedervärd titel. Då blir programmet intressant även för ej tävlande, enligt mig.

Visst, på TV4’s hemsida finns klipp som är ”utbildande”. Men det verkar mest vara ditlagt av tvång, de vågade inte lägga ut det i programmet på bästa sändningstid…? Kanske är risken att folk lär sig för mycket? Tror inte det.

Nej, jag kan nog slippa svenska Mästerkocken fortsättningsvis.

Jag kritiserar inte deltagarna, jag vet att många av dem har kunnat förverkliga sina kockdrömmar tack vare programmet – och gör det bra. Det jag saknar är lite mera innehåll/substans än bara tävlingsutförandet. Just nu är det ju typ som att äta färdigköpt lasagne istället för att laga den själv. Den blir så mycket godare om man får lära hur man tillagar den… 😉

Vegobiffen

Broccolibiff från Ulriksdals Trädgårdscafé

Broccolibiff från Ulriksdals Trädgårdscafé

Så det blev broccolibiff igårkväll i min första vegoutmaning.

Nåja, det låter som jag är värsta köttberoende. Inte alls, jag älskar pasta t ex (dvs inte spagetti & köttfärssås, som var det enda som förknippades med pasta under min uppväxt) och vet hur många goda såser man kan göra till den utan att adda kött.

Hittade två vegoböcker i min kokbokshylla, en av Cathrine Schück (en av mina favoritkockar/skribenter) och en från Ulriksdals Trädgårdscafé. Hittade många bra recept i denna och den kommer att bläddras friskt i framöver. Boken jag har verkar vara helt slutsåld (enligt googlande) men en ny utgåva verkar vara på gång. Tror jag ska investera i den…

Receptet på biffen finns här.

Jag tyckte att den kunde smakat lite mer – tomatsåsen till (recept också från boken) piffade visserligen till det hela – men nästa gång kommer jag hotta upp den med vitlök och kanske en annan och starkare ost.

En kväll på stan…

Stämde träff igår med bästa vännen efter jobb i stan.

Hon hade pratat sig hes om en klädbutik på Friisgatan nämligen Folk Malmö. Lät intressant, förstod att urvalet är färggrant, alltså väcker det nyfikenhet hos mig. Jodå, klart godkänt utbud. Blev inget inköp för mig, har mättat mitt köpbehov för tillfället. Vid Davidshall ligger också en butik som jag gillar – Tjallamalla. I fönstret har hängt en kjol/klänning som har kallat på mig, så den blev hälsad på också igår. Tjallamalla är en ny favorit hos mig, gillar deras etiketter också, bästaste illustratören som förgyllt dem.

I kvarteren Friisgatan är jag inte ofta och på vägen till butiken spanade jag lite efter bra fika/ätaställen, vilket var planen – att käka lite efter butiksspanet. Tre restauranger på rad där som var intressanta. Vi sögs in i Raw Food House. Vännen är vegetarian och jag har blivit extra nyfiken på laga och äta vego. Jag råkade se en fransk dokumentär häromdagen om köttkonsumtionen och blev övertygad igen om att inte äta kött (eller åtminstone minska på det), av helt etiska skäl.

Jag kommer inte sluta helt, men jag kommer dra ner på köttätandet rejält. Har länge hävdat att vi inte är skapta att äta kött, men tyvärr har jag fått smak på kött så jag lär inte kunna sluta helt. Vi verkar glömma att det är levande varelser vi äter och det blev väldigt tydligt i dokumentären. Den glömskan var uppenbar i sorteringen i kycklingfabriken i den dokumentären t ex. Likna det vid Auschwitz så blir man rejält äcklad. Hur behandlar vi djuren egentligen? Tragiskt.

Jag hade nyligen läst en recension i tidningen om en vegorestaurang i Malmö och den hade gott beröm. Generellt brukar vegomat vara ganska oinspirerad. Klyschan är att man efterliknar kötträtter vilket är ganska fantasilöst – som att forma en qournröra till en kycklingfilé exempelvis. Hade gärna ätit den som det den är, en svamp! Bong skriver ”Ju mer man väljer att begränsa sig, desto mer uppfinningsrik måste man vara. Som raw food-kock gäller det att tänka till för att undvika att maten smakar torrfoder och hö”. Precis så är min nyfikenhet på vegomat, en inspirerande utmaning.

Raw Food House Malmö

Raw Food House Malmö (fotograferat av vännen)

Tänkte ju att det hade passat att käka där (som jag ju inte visste vilket det var, än). Men det visade sig att vi hade landat på just rätt ställe. Kan bara skylla på ödet. Vi beställde varsin ranchburgare (!) men den påminde bara till utformningen av kötträtten. Smakade varken köttsubstitut – eller hö för den delen. Allt var veganskt, glutenfritt och laktosfritt. Och inte uppvärmt, max 42 grader ska det hållas, eftersom det är raw food – rå kost. Lite väl kall serverad tyckte vi, men störde inte nämnvärt heller.

Ikväll är det broccolibiffar på menyn härhemma. Mums! Eller kanske ricotta fritters a la Jamie Oliver…

Prostituerade till extrapris…

Apropå hen-debatten…

Det första motargumentet som dök upp gällande ordet hen var att hen betyder höna på engelska. Så därför kan man inte använda ordet. Med den anledningen tycker jag isåfall vi bör ta bort slut, bra, prick etc i svenska språket.

Och just nu har butikerna slut-rea. Så passa på nu, det erbjuds extra rabatt på horor…