Hackad?

Ifjol gifte sig bonussonen och jag fick äran att fixa menyhäfte (innehållande meny, historik, visor etc) och även ansvara för presentönskelistan. Till denna skapade jag en blogg där jag lade upp önskelistan och där gästerna sedan kunde via inlägg meddela vilka av presenterna de ville köpa. Inläggen publicerades inte förrän jag läst dem innan.

Bloggen finns kvar (jag har glömt att ta bort den), och jag får med jämna mellanrum fortfarande inlägg, men de är ju uppenbara spam. Fick ett senast idag och tyckte det var komiskt med tanke på adressen…

En ”hacker” med en sådan adress gör mig smått road och tacksam att jag valt att moderera inläggen före publicering. Möjligt att det inte är spam etc, men bara det att det landar mail i bloggen över ett år efter evenemanget gör det ganska uppenbart att det är något lurt.

De flesta bloggleverantörer har spamskydd, så även WordPress, men just på den bloggen har jag inte aktiverat det, och härmed har jag flaggat för vikten av att aktivera det skyddet.

God Jul & Gott Nytt År!

Vill med detta inlägg önska alla er en riktig God Jul och Gott Nytt År!

Filmklippet ovan är en rolig skildring av julfirandet tolkat i nutid. Jag bakar bröd inför julen och medan det jäser kan man ju blogga.  En liten årskrönika i punktform kanske?

–  Makens resor: Panama, Mexico, Canada, Brasilien, Kina, Indonesien, Frankrike, Dominikanska Republiken.

Mina studier: jag har lärt mig Flash, SQL, Java (nja), design för webb, digitala media, videoproduktion, php, it-rätt, intranät… EngB 100p är äntligen avslutad.

Mormor dog, 102 år gammal 8 februari. Glädjande egentligen, eftersom hon varit som ett paket de senaste tio åren, vem vill leva så?

Nära och kära som firades extra: Elliot (5), Malin (15), Daniel (25), Hanna (30), Gittan (65), Majlis (75).

Årets händelse: Hanna och Nicklas gifte sig i maj, Jennie och Marcel gifte sig i september.

Årets resa: Bilbao/San Sebastian!

Årets utflykt: Nimis, Cisternene Fredriksberg i Köpenhamn.

Årets konsert: Richard Bona i Tivoliparken Kristianstad.

Ett av plommonträden och äppelträden fälldes. Jag började träna!! Massa gott bröd har bakats med min köksslav Kenwood. Askmolnet från Island lamslog Europa. Valår, SverigeDemokraterna kom in i riksdagen… Malin vann 5000 kr på bröllopet eftersom hon lyckades få pappa Nicklas att gråta av hennes fina tal, och inte någons öga var torrt! Hanna började plugga. Joakim jobbade i Norge. Vi får en vintervit jul? Nyårsafton firas hos oss – Casa Guillermo! Maken blev med iPhone, det äcklet! 😉

Nu kan jag inte komma på mer, lägg gärna in kommentarer om ni saknar något. Och nu är brödet färdigbakat, dags att ta ut det då! Nu ska jag färga håret julrött!!

Kungliga bröllopet

Jag är lite kluven inför all kritik inför detta bröllop mellan Victoria och Daniel, har inte tagit ställning varken för eller emot när det gäller kungahusets vara eller icke-vara. Kan inte riktigt engagera mig i allt ståhej, debatter mm kring detta. Jag har ju nyligen fått uppleva Årets Bröllop redan för några veckor sedan, så detta dagens bröllop är inte så stort för mig…

Så för att göra detta inlägg fick jag ju googla lite först. Vad tillför kungahuset egentligen? Vad är en monarki och vad tillför den? Vad är alternativet? Hur många länder har monarki? Det kostar oss skattepengar, men hur mycket? Och varför vill jag lägga tid på att göra detta inlägget egentligen…?

Jag minns att jag var lätt besatt av Lady Di, med drömbröllopet där ”kvinnan av folket” gifte sig med prinsen. Jag följde väl någorlunda intresserat de besök hon gjorde, via tidningar och tv. Mest för hennes klockrena klädsmak. Och hur sjukt är det egentligen? Jag hatar när tjejer, kvinnor definieras per utseende och klädsel, det kvittar vad hon säger eller anser. Det viktigaste är att hon är vacker… Reklamvärlden har ju i de flesta fall fastnat i spåret, klyschan är ju att hon är smal, vacker och alldeles jättelycklig i hemmet bland mat, barn och städning. I synnerhet den reklam som produceras internationellt. Likadant matas vi av bakåtsträvande filosofier via amerkanska filmer, tv-serier etc. Det stora landet i väster är lika bra som de många länderna i öster på att cementera könsroller.

Nåväl, jag minns att jag var i Stockholm när alla löpsedlarna fylldes av Dianas stora dilemma (det var svårt att missa): jag tror det var att hon inte längre skulle få träffa sina söner eller nåt sånt eller att hon skandalöst nog umgicks med en miljonär etc. Min reflektion av rubrikerna var att tvi vilket tråkigt liv hon har, den bästa lösningen hade väl varit självmord för att slippa hela världens overdrivna intresse av hennes privatliv. Dagen efter kläddes löpsedlarna av ett nytt budskap – olyckan i Paris. Min teori var solklar, olyckan var definitivt ingen slump.

Min mamma är inbiten rojalist, hon har följt Silvia maniskt. Och givetvis resten av bernadotterna. Hon prenumererade på SvenskDamtidning bl a, har köpt och läst åtskilliga böcker om familjerna, följer alla program som handlar om Solliden, Drottningholm osv. Okej, så engagerad var och är inte jag, jag h-a-t-a-r skvallerpress, har bläddrat lite i dem, men har aldrig och kommer a-l-d-r-i-g att lägga pengar på dito press. Jag tycker det är mer än vad man behöver veta vad som skrivs där, även om det är offentliga personer. Men visst, kändisar tjänar pengar på att bli intervjuade och ”folket” vill tydligen läsa så kallat privat nonsens. Har vi med det att göra? Hur kan det vara så intressant? Jag är tacksam för att svensk press inte är så envetna som det brittiska mediadrevet. Å andra sidan, hade media inte tjänat pengar på det hade paparazzis inte heller funnits.

Jag vet att mamma kommer att sitta klistrad hela dagen vid tvn idag. Jag kommer att titta lite på det, men det är återigen för klädernas skull. Det uppfyller enkom mitt intresse för klädskapande. Jag är dock lite stolt att Sverige har valt att den förstfödda ska bli tronarvinge oavsett kön. Kan då tycka att det är fel att Victoria ska ”överlämnas” till Daniel av hennes pappa, kungen. Om hon varit prins, hur hade de då gjort? Resonemanget håller inte riktigt. Men det är ju inte så att jag startar grupper på FaceBook, skriver bitska insändare om det med mera. Det är deras val och det räcker väl med det. Så valde brudparet vars vigsel vi njöt av den 29 maj (kommer att skiva mer om det bröllopet sedan som sagt) och jag personligen tycker inte det är riktigt rätt. Hennes pappa var stolt och hedrad förstås. Men hennes mamma då, varför skulle inte hon få äran? Eller brudgummens föräldrar? Det känns lite amerikanskt och gammalmodigt i mina öron. Men igen, det var så de ville ha det och det var alldeles alldeles underbart ändå.

Är det folkets angelägenhet? Visst, vi är delaktiga i det hela eftersom vi betalar delar av kalaset. Är det fel att vi betalar skatt till hovet och bröllopet i synnerhet då? Läste att vi betalar ynka 6 kr per person och år i skatt till hovet. En skitbagatell kan jag tycka… Det blir 500 spänn under ens liv då man betalar skatt! Hade vi inte haft monarki hade vi istället haft republik, vilket innebär en president som statschef. De ska också äta, resa och bo nånstans. Så av den anledningen kan det kvitta, tycker jag. I Sverige har president eller kung/drottning likvärdig maktposition, dvs ganska obefintlig. Skillnaden är då att president blir inte statschef på grund av arv. Deras roll är att representera landet, inviga evenemang av statligt intresse, handha ambassadmässiga ärenden.

29 länder (enligt Wikipedia) i världen har monarki, i Norden är det Danmark, Norge och Sverige. Monarki kan ha varierande maktposition och i Europa har de mindre makt. Är det lite gammaldags således? Jag vet inte,  jag är kluven som sagt.

Nu ska jag slå på tvn en stund iallafall :-).

Årets bröllop – Frieriet

Nu kommer det att bli lite följetong här, för jag kommer att prata i några inlägg om Årets bröllop. Nej, jag tänker inte prata om Victoria och Daniel, det bröllopet komer att vara en bagatell jämfört med detta som nyligen varit på Östarps Gästis. Min mans äldsta son, Nicklas och hans Hanna gifte sig den 29 maj.

Och från att ta det från början så krävs ju ett frieri. På min engelskakurs fick vi i höstas uppdrag att skriva en kreativ text och då hade frieriet just inträffat, så ämnet var givet. Jag har inte velat lägga ut texten här tidigare eftersom engelskan inte var helt korrekt, och den svenska versionen som jag nu publicerar ville jag inte visa före bröllopet.

”Klipp det, sa Hanna.

Hon var så trött på det. Hon tyckte det var dax att göra slag i sak, hon gillade egentligen bäst att hålla det kort. Kunde ju kvitta egentligen eftersom hon snart fyller trettio ändå, ansåg hon. Några dagar före jul hade hon bokat tid.

Dock var hon inte riktigt säker på hur hon ville ha det, hon rådfrågade släkt och vänner för att ha lite tips med sig till det bokade mötet en vecka senare. Däremot visste hon att Nicklas inte ville att hon skulle göra det.

Nicklas ringde dagen efter släktträffen, berättade lite kryptiskt att han tänkte överraska henne  med en tripp till Tivoli någon dag… Jag anade att något mer var på gång och vågade därför inte prata med henne över huvudtaget på hela veckan, för att inte riskera att avslöja något.

Fredag eftermiddag kom och Hanna for till frisören. De började diskutera frisyr och de kom även in på om och hur håret skulle färgas. Frisören var väldigt angelägen att färga håret och försvann snabbt till rummet bredvid för att blanda färg. Det hon  även gjorde var att skicka ett sms utan att Hanna märkte något.

Lagom till det var dags att kapa håret stod han då där, i  salongen. Med blanka ögon, hemlighetsfullt leende och händerna bakom ryggen. Och så gjorde han det då. Till slut. Han knäböjde framför Hanna! Sträckte fram en röd ros.

Samtidigt hade Nicklas ordnat så att Linda, Hannas mamma, kunde komma ner för att passa sina barnbarn under veckoslutet. Nicklas och Hanna skulle bara köra hem om först och hämta väskorna packade för övernattning. Hanna ringde givetvis sin mamma för att rapportera om nyheten, när de kom in på tomten kunde hon inte förstå varför det stod en likadan bil som sin mammas där!

Malin och Sebastian (Nicklas barn i värsta tonåren) var hemma, vilket Hanna ifrågasatte eftersom de skulle ju vara i Teckomatorp… Och de undrade i sin tur varför Hanna och Nicklas inte var i Köpenhamn än. Oops!  Det skulle ju Hanna än så länge vara ovetande om…

Och jag var fortfarande helt oviss och enormt nyfiken på hur det hade gått. Såg på FaceBook att Hanna hade hunnit lämna status om att hon skulle till Tivoli! Jag lade en kommentar om hur det hade gått, hade hon klippt det kort, eller? Men fick inget svar av henne. Däremot kom det svar från frisören. Nej, hon hade inte klippt det kort. Givetvis.

Och nu är vi här och får uppleva världens finaste och efterlängtade bröllop. Må ni leva era liv tillsammans lika bra som ni gjort hittills, men nu som man och hustru.”

Jag hjälpte till med att producera menyhäftet och fick lov att lägga in denna berättelsen i den, så jag hade på så vis gjort mitt tal…