#01 Köpenhamn

Lena och jag åkte över till Köpenhamn för att matnörda!

Hon var nyfiken på SuperMarco, en italiensk matbutik. Denna butik hade nyligen flyttat ut till området nära Fisketorvet. Man tog buss 34 vid Huvudbangården som stannade precis utanför. Ett industriområde och byggarbetsplats, där låg butiken. Nåja, snart kommer omgivningen att se trevligare ut.

VBL151111Supermarco_aabning_italiensk_0348

Vi började med en god cappuccino resp caffelatte i caféet i butiken för att ladda upp. Jodå, vi matnördar gick igång direkt. Här finns allt för oss som gillar italiensk mat. Jag köpte hem pecorinoost med tryffel i, ansjovis inlagd i vinäger. Ansjovisen är vit, mild i smak. Det här får man som tapas ofta i Spanien och är urgott till en kall öl och lite baguette. Jag letade även efter smala glas som man brukar få Camparisoda i när man är i Italien, men det hittade jag inte i butiken.

Torvehallarne

Det blåste snålt och tio minuters väntan på buss tillbaka kändes som evighet. Vi promenerade via sidogatorna till Ströget upp mot Torvehallarna – saluhallar helt enkelt. Matnörderi som sagt. Vi stannade vid Fish’n’Chips-båset och beställde varsin. Det var nog de godaste jag någonsin ätit! Fisken var mjäll, panaden luftig och krispig och pommes fritesen hade lagom sälta och knaprighet. God hollandaise till det. Tyvärr är det ont om sittplatser, vilket är konstigt, så vi fick sonika stå vid disken och äta. På sommaren är det inga problem, utomhus finns gott om matplatser.

torvehallerne_kobenhavn

Notre Dame

Men innan vi kom till Torvehallarna besökte vi en pryttelbutik som vi brukar reka i när vi är i Köpenhamn. Notre Dame heter den och ligger vid Gammeltorv. Där minsann hittade jag de långsmala glasen, det blev sex stycken fina dricksglas som fick följa med hem en lycklig shoppare.

Om NT top1000x350

Så här ser glasen ut! Kan funka som vattenglas, eller till minidrinkar. Eller varför inte till en efterrätt a la panacotta, semifreddo etc!

5000850-L

Id-kontrollspremiär

Sedan åkte vi hemåt. Det var första dagen som ID-kontroll i Kastrup satts igång. Alla tåg stannar i Kastrup, man går av, går upp till flygterminalen för att byta perrong och för att komma på tåg mot Sverige, ska id visas. Kontrollanter står och fotograferar ens id med mobiltelefoner. Det flöt väl på bra, det var ju heller inte rusningstid och vi hade ingen tid att passa. Det är numera färre avgångar eftersom det bara är vissa tåg som kör hemåt på bron. Det var ju fortfarande mellandagstider och den vanliga pendlingen hade inte satt igång än. Jag tycker regeln är osmart. Nu är vi tillbaka till tiden då vi behövde visa pass för att åka över sundet – hur längesedan är det egentligen? Var inte tanken med bron att underlätta och främja samverkan länderna emellan?

Flyttfika hos Daniel och Lina

Den yngsta bonussonen Daniel har flyttat ner till Malmö (från Norge), han har fått jobb i Hyllie nämligen. Han har träffat en tjej och de har nyss flyttat in i en lägenhet i centrala Malmö. Allt har gått jättefort och de har verkligen haft flyt med allting. På kvällen blev vi bjudna hem till dem för att se hur de bodde. Verkligen fin lägenhet, fräsch och luftig med underbart läge.

De bjöd på pressokaffe, kanelsnurror och vaniljsockerbullar. Jag var fortfarande mätt efter fish’n’chipsen men reptilhjärnan måste bara ha socker när det ändå står framme. Jag åt väl en halva av var sort. Jag tror jag har glutenintolerans light, jag får smärre sura uppstötningar av kakor och så blev det såklart nu med. Ljust bröd brukar ge samma eftereffekt, däremot grovt bröd accepteras av magkontoret… Det är främst blandningen socker och vetemjöl som jag kan må lite dåligt av.

Jag behövde ju inte äta båda halvorna, det var väldigt onödigt. Intog en Samarin när jag kom hem…

Smarta kakan

Receptet till den här kakan fick jag för längesen av min mamma, som i sin tur har fått den av någon annan… Jag har skrivit om denna tidigare här i bloggen, men den är så bra att den är värd att skriva om igen.

Vi hade gäster i fredags för att manifesta att palmliljorna i trädgården slagit ut. En av våra vänner suckade längtansfullt när vi flyttade in i huset, när han såg palmliljorna. Han har alltid gillat dessa, tyvärr bor han i lägenhet och har svårt att plantera sådana på lilla balkongen. Så istället försöker vi träffas hos oss när blommorna slår ut.

Det blev grillat, någon enkel ihoprörd kall sås till det. Färdiga pommes frites. Makens speciella paprikaröra (som han har ärvt receptet från sin spanska mamma. Receptet vill han inte sprida tyvärr).

Kakan är sjukt enkel att göra och ger alltid ovationer. Den här kakan har jag bjudit på ett otal gånger. Bland annat på en arbetsplats (Invima) där vi turades om var fredag att baka kaka till eftermiddagsfikan. Och inget annat dög än hembakat! En morgon insåg jag att det var min tur och fick därför ta till denna nödlösning och kaka. Det tar typ två minuter att röra ihop, ingredienserna finns normalt sett alltid hemma, och under tiden den gräddas hinner man med både med att duscha sig och fixa morgonmejken.

Man kan variera den hur man vill. Ibland serverar jag den som den är, ibland tillför jag kardemumma i den. Fyller den med plommon eller äpple ibland. Och som den här gången strösslade jag färska jordgubbar ovanpå innan servering. En klick vispad grädde till om man vill. Eller glass…

Här är receptet. Gunilla-kaka brukar den kallas.recept

gunilla-kaka

Födelsedagar

Maken och jag fyller båda år i augusti, med nio dagars mellanrum. Standard är att vi firar oss båda samtidigt, vilket är helt okej. Hans födelsedag inföll på en fredag i år så vi bjöd hem flocken att grilla och äta i trädgården den dagen. 

Jag hade inte riktigt hunnit hitta presenten till honom då, så det blev ingen leverans förrän igår.

”Älskling, vill du hämta Coca-Colan i kylen i källaren?” bad jag honom. Han tyckte det var lite konstigt eftersom jag lätt kunde ha hämtat den själv, men han sprang ändå ner och hämtade den. När han kom upp med Cocan och inget annat, frågade jag om han inte hittade något annat… Nä, vaddå!? svarade han lite irriterat. Dög nu inte detta, tänkte han antagligen.

Jag hade nämligen lagt hans present i kylen, trodde inte han skulle ha svårt att missa den. I paketet låg ett Pierna de Cordero, dvs lammlägg. Eller nåja, lammstek med ben. Denna rätt är hans absoluta favorit när vi är i Spanien och han lyser upp mer än små barn gör på julafton när han får in rätten på restaurang. I Spanien serveras den långa varianten , alltså hela benet och det kan se smått makabert ut… Tyvärr börjar det även i Spanien bli sällsynt. Och att hitta detta ens i butik här i Sverige är än mer omöjligt.  Därför kunde jag inte riktigt komma med present till rätt datum…

Till slut hittade jag iallafall svensk ekologisk lammstek med ben på Caroli – tack och lov för Malmborgs där, säger jag bara! Maken kokte steken snabbt och sedan späckade jag den med vitlök och rosmarin, gjorde en glaze med sesamolja, sesamfrön, soja, socker och sweet chili. Så grillades steken därefter.

Jag gjorde en sås på gräddfil, vitlök, hackad färsk rosmarin och honung. Vi hade några ugnsrostade ostpotatishalvor kvar från en fest några dagar tidigare, som vi också grillade. Dessutom grillade vi några lammfileer som vi plockat upp från frysen (från Irland, tror jag). Lite pressgurka och rostad paprika till det.

Steken blev perfekt tillagad,  så otroligt mör och den smakade milt av lamm. Däremot var filén mer smakrik (dvs mer och mindre angenäm smak av kofta) och skillnaden på fryst och färskt var så uppenbar. Och att det inte var svenskt lamm gjorde  stor skillnad, det var tydligt. Köp svenskt lamm och kom över koftsmaksnojan, är mitt råd!!

Jag tror detta var det godaste jag ätit någonsin, ärligt talat. Smakkombon honung, rosmarin, vitlök satte piff på lammet och det är nog världens bästa mix, enligt mig.

Till detta drack vi rött vin från Ribera del Duero. Detta vin gifte sig ypperligt till alla smakerna. Det slår nästan Amarone i mustighet! Är det Spaniens svar på Amarone kanske?

Som vi frossade, inte ens efterrätt orkade vi äta.

att ställa upp för sina vänner…

Våra vänner fick äntligen sålt sin villa och flytten gick igår till Hjärup i nybyggd villa. Vi ställde gärna upp för att hjälpa till.

Nu har man alltså ingen länk kvar till barndomsstaden längre. Alla klasskamrater/lekkamrater är för längesedan utflyttade, föräldrarna flyttade för några år sedan till Kyrkheddinge och en av de bästaste vännerna flyttade nu som sagt till Hjärup. Nåja, de är fortfarande kvar i Staffanstorps kommun, men det räknas ju ändå inte riktigt…

Jag åkte med det första flyttlasset till nya huset och stannade sedan kvar där för att packa upp och fylla skåp och hyllor i köket tillsammans med några tjejer till. Jag fyllde bland annat vitrinskåpet med glas och porslin. Prylarna var ju såklart inpackat i papper, vilket jag kastade bakom mig i spridda högar. Karin kom förbi och tyckte jag ställde upp – ja, vad gör man inte för sina vänner, menade jag! 😉

Hennes föräldrar kom senare med hemlagad mat; ärtsoppa (laddad med potatis och morot dessutom) och god dansk medisterkorv och kokt skinka till, bara punschen som saknades… Hur gott som helst!

Trenden är att när Karin & Johnny flyttar brukar det gå några månader så flyttar jag och maken också. I detta fallet gillar jag inte att följa trender, trivs alldeles utomordentligt här där vi bor nu!

Våffeldrottningen i Staffanstorp

Vi hade ett trevligt nyårsvakande hos MajGret och Sven tillsammans med SolBritt och Kjell, Barbro och Åke i Malmö i gårkväll. Vi kom hem halvtre på natten och vi sov tills vi vaknade dvs till klockan tio(!). God frukost med levainbröd och kaffe. Kaffet som jag satte i halsen (i rätt hals förvisso) då jag jag läste morgontidningen (gårdagens) och såg en bild från ett hemma-hos-reportage – hos mina föräldrar!! 

En specialbilaga om svenska högtider och Sydsvenskan hade besökt ”Våffeldrottningen i Staffanstorp” – dvs min mamma – den 25 mars på Vårfrudagen. Detta besök har inte  föräldrarna yppat något om, så snacka om att man blir överraskad.

För att citera från tidningen: ”Hon arbetade med mat i femtio år innan hon gick i pension. – Det syns på mig att hon är duktig på att laga mat, skrockar Arne Persson och klappar sig om magen”.

Och såklart är hon min härskande matexpert, det är alltid henne jag ringer upp när jag behöver robusta matlagningstips. Jag fick förresten en väl tummad gammal bok i födelsepresent i fjol (2011) av mamma som hon i sin tur fått av sin mamma; ”Rådgifvare för hus och hem på land och i stad”. Allehanda husmorstips således, skriven antagligen kring 1900, utgiven av Allers Familj-Journal. Boken är så tummad och lagad så utgivningsuppgifterna har fallit bort. Trevlig kuriosa som jag kommer att göra något intressant av, är min ambition. Här finns säkert en hel del praktiska tips som fallit i glömska.

Gott Nytt År

Det är sista dagen på året, jag har just kommit hem från en tredagarsresa i Spanien och tänker nu tillbaka lite på året som gått.

Året har varit verkligt bra!

– Önskeresan till Brasilien blev ju äntligen av. Den gjorde vi för att vi firade femårig bröllopsdag bl a. (läs mer om resan i mina tidigare inlägg).

– Tre resor har vi hunnit med i år: en vecka i Torremolinos i februari, två veckor i Brasilien (Sao Paulo, Foz de Iguazu, Salvador, Rio de Janeiro) i juli, och nu en kortsemester i Spanien (Estepona) under mellandagarna.

– Jag vann nyligen en iPad, som jag från den dag den lanserades bara sååå gärna velat ha. Samma dag som jag vann den, fick jag även kontakt med en tidigare arbetskamrat vars kontakt på sätt och vis också var en vinst!

– Under hösten började jag affärsmingla/nätverka intensivt och under dessa träffar har jag även här fått nya intressanta kontakter och väldigt goda vänner.

Men även lite mindre positiva händelser har markerat 2011:

– Steve Jobs dog, kort därefter dog min f d chef, båda alldeles för unga.

– Utöya var givetivs sjukt tragiskt och så väldigt onödigt.

– Mina studier i programmering gick otroligt dåligt, kanske delvis pga en alltför överambitiöst planerad vårtermin med fyra halvtidsstudier under samma period! Jag har således inte fått examen som webbmaster. Men å andra sidan, råprogrammering lär aldrig bli min kopp av Java ändå…

Det är min summering av 2011, med detta önskar jag alla som läser min blogg ett gott slut och ett gott nytt år!

Vardagshjältar

Maken gillar inte katter. Häromdagen kom han dock hem lite moloken…

Han hade kört direkt från jobb för att tömma tidningshögen i återvinningsstationen här i byn. Containern var nyligen tömd och i den satt en liten katt som kanske tyckte det var varmt och gott därinne bland de få tidningar som fanns. Men stackarn kunde ju inte komma ut igen.

Så vad gör man? Min fasa var mest att några ointelligenta varelser skulle tycka det hade varit kul att göra en liten brasa eller något… Brandkåren var min första tanke, men det var ju kväll – alltså blev det 112. Efter diverse omkopplingar och omdirigeringar och samtal fick vi slutligen svaret att de skulle se vad de kunde göra… Inte riktigt ett svar jag kände mig trygg med.

Vår väns vän som jobbar inom brandkåren ringde vi upp. Där fick vi istället direkt svar och han agerade omedelbart även om han inte var i jour. Han ringde vidare något samtal till sina kollegor inom några minuter.

Polisen ringde en timme senare och meddelade att ingen katt fanns i containern… Det var ju en bekräftelse på att någon hade agerat och att ”vi ska se vad vi kan göra” faktiskt var att lita på. Jag tror inte att katten lyckats klara att klättra ut själv.

Så tack för hjälpen!