Diagnoser

Efter att ha sett den fina filmatiseringen av Kerstin Thorvall blev jag nyfiken på denna författare.

Konsten att dansa, Kerstin ThorvallJag har faktiskt inte läst hennes böcker vad jag vet. Minns att mamma har en bok, men jag vet också att hon inte gillade henne direkt. Kanske därför jag inte heller brytt mig om att läsa heller. Men så gick jag till biblioteket och lånade två av hennes böcker. Den ena handlade om att dansa och den andra om hennes mamma.

Det är väldigt mycket snack i min omgivning om diverse diagnoser och i synnerhet om bipolaritet. Så Kerstin Thorvall är i mitt fokus just nu. Hon var ju bipolär.

I boken om att dansa menar hon att det är långt mycket bättre bot att röra sig till musik än all antidepressiva i världen. Härlig tanke och säkerligen har hon rätt i det.

Jag läser nu I skuggan av oron, som handlar om hennes barndom. Eller snarare om sin mor. Den är så detaljerad, man undrar hur hon vet allt. Har mamman skrivit dagbok? Jovisst, Kerstin var författare och hade såklart all rätt att inte återberätta historien enligt hela sanningen. Iallafall, hon skriver väldigt roligt. Hur det var att vara kvinna på 30-talet, viktigast var tydligen att undvika skvaller…

Läser lite på Wikipedia, och hon är minsann född samma dag som jag. Även min absoluta musikfavoritartist – Pat Metheny – fyller år på samma dag som jag. Fantastiskt men lite konstigt.

Annonser

Smarta kakan

Receptet till den här kakan fick jag för längesen av min mamma, som i sin tur har fått den av någon annan… Jag har skrivit om denna tidigare här i bloggen, men den är så bra att den är värd att skriva om igen.

Vi hade gäster i fredags för att manifesta att palmliljorna i trädgården slagit ut. En av våra vänner suckade längtansfullt när vi flyttade in i huset, när han såg palmliljorna. Han har alltid gillat dessa, tyvärr bor han i lägenhet och har svårt att plantera sådana på lilla balkongen. Så istället försöker vi träffas hos oss när blommorna slår ut.

Det blev grillat, någon enkel ihoprörd kall sås till det. Färdiga pommes frites. Makens speciella paprikaröra (som han har ärvt receptet från sin spanska mamma. Receptet vill han inte sprida tyvärr).

Kakan är sjukt enkel att göra och ger alltid ovationer. Den här kakan har jag bjudit på ett otal gånger. Bland annat på en arbetsplats (Invima) där vi turades om var fredag att baka kaka till eftermiddagsfikan. Och inget annat dög än hembakat! En morgon insåg jag att det var min tur och fick därför ta till denna nödlösning och kaka. Det tar typ två minuter att röra ihop, ingredienserna finns normalt sett alltid hemma, och under tiden den gräddas hinner man med både med att duscha sig och fixa morgonmejken.

Man kan variera den hur man vill. Ibland serverar jag den som den är, ibland tillför jag kardemumma i den. Fyller den med plommon eller äpple ibland. Och som den här gången strösslade jag färska jordgubbar ovanpå innan servering. En klick vispad grädde till om man vill. Eller glass…

Här är receptet. Gunilla-kaka brukar den kallas.recept

gunilla-kaka

Coctél de la Isla

Maken kom hem en gång från sin affärsresa i Ecuador med en gåva från dem han hade besökt – en marmelad. Och av namnet att döma borde den kanske vara från Galapagos-öarna; ”Cocktail från ön”. Den var ju så god så han fick beställa en till. Inte den billigaste, men väl värd det.

När då burk nummer två var på slutfasen fick jag ju försöka mig på att efterlikna den smakmässigt. Etiketten anger en del ledtrådar så det borde inte vara så svårt…

marmelad

Maracuya är besläktad med passionsfrukt, men har ett ljusare skal. Här i Sverige får man ju ta vad som finns och passionsfrukt är inte fullt så syrlig som maracuyan.

Nå, första försöket blev inte så bra, för söt. Andra gången blev kanske bättre. Tyvärr kunde jag inte jämföra för originalet har nu börjat bli gammalt…

Och det har blivit fördröjt i mitt kökslabb eftersom alla ingredienser inte funnits hemma eller varit tillgängligt samtidigt. Eller så har något blivit gammalt när jag väl köpt hem det som saknades. Dåligt med logistiken där.

I söndags satte jag igång iallafall, hade allt hemma. Trodde jag… Passionsfrukten hade torkat totalt. Mangon hade också gett upp… Mot butiken och införskaffa det igen då.

Och jadå, marmeladen blev smarrig. På skorpa, vitt kex etc. Till ost, brie eller till vanlig frukost.

Av någon anledning hade jag fått för mig att det skulle vara färska aprikoser i, vilket det inte verkar vara i grundreceptet. Å andra sidan gav de bra konsistens, smak och vätska till min version.

Här är mitt recept:

2 apelsiner
1 citron
12 passionsfrukter
2 bananer
1 mango
10 färska aprikoser
1,5 kg syltsocker
2 vaniljstänger
3 krm askorbinsyra
3 krm natriumbensoat

ca 3 kg

Hacka eller skiva apelsiner och citroner (tvättade, med skal), passionsfrukt, bananer och aprikoser i centimeterstora bitar. Lägg i stor kastrull med sockret. Snitta vaniljstängerna, skrapa ur fröna och lägg både vaniljkapslarna och fröna i kastrullen. Koka upp och låt puttra ca 10 minuter. Mixa grovt med mixerstav. Blanda askorbinsyran och natriumbensoat med några skedar av marmeladen, blanda i. Skölj glasburkar i hett vatten blandat med natriumbensoat innan de fylls med marmeladen. Ställ burkarna för förvaring uppochner (vacuumeffekt) i kylen. Eller frys in, då kan man utesluta konserveringsmedlen.

Jag fiskar upp vaniljstängerna, sköljer dem. Låter de torka i hushållspapper. Mixar dem sedan – när de är riktigt torra – tillsammans med (stevia)socker i kaffekvarnen. Voila, så har man äkta och riktigt gott vaniljsocker.

God mat med goda vänner

Det är lördag. Lite loj och dagen efter. Denna dag har inte gått i många knop. Men det är skönt ibland att bara såsa. Igår hade vi bjudit hem min barndomsvän och hennes man. Både han och min man är cykelnördar och cyklar i samma klubb. Trevligt för dem då…

Tack vare Facebook har vi fått kontakt och vännen och jag träffas numera regelbundet tillsammans med några andra klasskompisar från högstadiet. Vi har hittat varandra genom Facebook.

Dock är det 18 år sedan vi var hemma hos varann. Sjukt ju! Så nu blev det ändring och de var välkomna till oss igårkväll. Det är ju roligt att komponera meny och efter en biltur till mina föräldrar för några dagar sedan, blev jag inspirerad av alla vackra träd som exploderar i höstfärger. Orange mat tänkte jag! Morot, sötpotatis, lax, löjrom… Mamma gick igång på den idén och hämtade japanska lyktor i trädgården som jag kunde dekorera bordet med.

Veckan har varit hektisk och jag hann inte sätta igång med menyplaneringen förrän vid lunch. Och for iväg för att handla vid halvtvåtiden. Inköpslistan till entrérätt, förrätt och dessert var klara. Till huvudrätt hade jag plan A, plan B och plan C beroende på vad butiken i byn kunde erbjuda. Man är liksom inte bortskämd med att de tänker säsong. Jag tänkte vilt, rådjur till exempel. Men nejdå, inte fanns det. Förvånande nog hade de färskt ankbröst, så då fick det bli plan C.

Träffade en bekant i butiken och hon blev lite stressad av min korta planering. Jag tänkte mest att kan mästerkockarna (australienska versionen) klara utmaningen att göra trerätters på en timme ska väl jag kunna klara det på tre timmar…

Jodå, det gick bra, Jag var t o m klar några minuter innan gästerna kom. Menyn hade som sagt ett orange tema. Och egentligen var det många av mina absoluta favoritsmaker som presenterades.

Entré: Laxtartar på dinkelkex, torrt mousserande vin till det. Tartaren bestod av färsk och kallrökt lax, cornichons, kapris, rödlök, gräslök. Skulle haft löjrom på för temats skull, men det blev inte så. Bubblet var Errazurriz – en Chilensk Chardonnay.

Förrätt: Jordärtskockssoppa med torsk, sidfläsk och spenatstrimlor. Hade morot i för temats skull (kunde varit mer). Leif Mannerströms recept. Till det drack vi ett sydafrikanskt vitt vin – Pongracz (Chardonnay och Pinot Noir).

Huvudrätt: Ankbröst med sötpotatismos, bräserade kantareller och apelsin- och pumpakärnsröra. Vi drack spanskt till – Candidato (Tempranillo).

Efterrätt: Hemgjord glass av bl a messmör och hjortronkompott till. Mammas goda mandelskorpa till det. Messmöret ger en lite ton av kolasmak, vilket passar utmärkt till hjortron. Till det sött Malagavin.

Vi pratade på om cykling, resor, Brasilien, gamla minnen med mera. Helt plötsligt var klockan två på natten och de fick rusa till bussen. De hann antagligen inte ens märka att det var nollgradigt ute…

Vegobiffen

Broccolibiff från Ulriksdals Trädgårdscafé

Broccolibiff från Ulriksdals Trädgårdscafé

Så det blev broccolibiff igårkväll i min första vegoutmaning.

Nåja, det låter som jag är värsta köttberoende. Inte alls, jag älskar pasta t ex (dvs inte spagetti & köttfärssås, som var det enda som förknippades med pasta under min uppväxt) och vet hur många goda såser man kan göra till den utan att adda kött.

Hittade två vegoböcker i min kokbokshylla, en av Cathrine Schück (en av mina favoritkockar/skribenter) och en från Ulriksdals Trädgårdscafé. Hittade många bra recept i denna och den kommer att bläddras friskt i framöver. Boken jag har verkar vara helt slutsåld (enligt googlande) men en ny utgåva verkar vara på gång. Tror jag ska investera i den…

Receptet på biffen finns här.

Jag tyckte att den kunde smakat lite mer – tomatsåsen till (recept också från boken) piffade visserligen till det hela – men nästa gång kommer jag hotta upp den med vitlök och kanske en annan och starkare ost.

att ställa upp för sina vänner…

Våra vänner fick äntligen sålt sin villa och flytten gick igår till Hjärup i nybyggd villa. Vi ställde gärna upp för att hjälpa till.

Nu har man alltså ingen länk kvar till barndomsstaden längre. Alla klasskamrater/lekkamrater är för längesedan utflyttade, föräldrarna flyttade för några år sedan till Kyrkheddinge och en av de bästaste vännerna flyttade nu som sagt till Hjärup. Nåja, de är fortfarande kvar i Staffanstorps kommun, men det räknas ju ändå inte riktigt…

Jag åkte med det första flyttlasset till nya huset och stannade sedan kvar där för att packa upp och fylla skåp och hyllor i köket tillsammans med några tjejer till. Jag fyllde bland annat vitrinskåpet med glas och porslin. Prylarna var ju såklart inpackat i papper, vilket jag kastade bakom mig i spridda högar. Karin kom förbi och tyckte jag ställde upp – ja, vad gör man inte för sina vänner, menade jag! 😉

Hennes föräldrar kom senare med hemlagad mat; ärtsoppa (laddad med potatis och morot dessutom) och god dansk medisterkorv och kokt skinka till, bara punschen som saknades… Hur gott som helst!

Trenden är att när Karin & Johnny flyttar brukar det gå några månader så flyttar jag och maken också. I detta fallet gillar jag inte att följa trender, trivs alldeles utomordentligt här där vi bor nu!

LCHF och sex cm senare!

Jag hade för ovanlighetens skull några nyhetslöften, bland annat det eviga gå-ner-i-vikt. Jag hade också tänkt att äta mindre kött… inte direkt en bra kombo.

Nåväl, jag hade väl också gått på lchf-kritikernas klagan på att köttkonsumtionen ökat pga denna diet/livsstil. Men man kan göra mycket gott på ägg till exempel. Och man får äta grönsaker!!

Jag har nu hållt på i fyra veckor och jag har gått ner 6 cm i midjan. Det tycker jag är fantastiskt för jag har inte tränat alls. Jag mår väldigt bra, är mätt och småätandet och det förrädiska nattätandet har upphört. Dock hade jag akut sockersug första veckan, kunde gå i taket på tårtrecept etc, jag som inte är så förtjust i tårtor eller kakor överhuvudtaget! Men det suget lade sig i andra veckan och känner inget sug sedan dess.

Jag gillar egentligen inte dieter, det är kortsiktiga lösningar som såklart ger snabbt resultat, men viktuppgången uppstår igen då man återgår till det normala ätandet, för det är inte menat att ha sådana dieter som livsstil, som långsiktig lösning. De enda ”dieter” jag tycker verkar vettiga är GI och LCHF. Jag hatar att följa matscheman (som någon annan planerat), jag blir uttråkad och begränsad. Trivs bättre med att få fakta och utifrån det själv bygga min dagsmeny.

Grundpincipen i lchf är ganska logisk och vettig. Främst ska man ju avstå socker. Det är inga problem för mig, jag går loss på salt mat före socker. Godis, läsk, kakor, tårtor osv är definitivt inte svårt att undvika för mig. I alla halv- och helfabrikat är det tillsatt socker för att smakförbättra – inte heller något jag konsumerar så mycket av. Inget någon mår bra av heller. Och chips som är min svaghet, är ju av potatis eller stärkelse, så tyvärr, får jag inte äta. Konstigt nog saknar jag inte det heller.

Bröd, pasta, ris, rotfrukter är kolhydratrika – som generar blodsockerskjuts – och ska därför undvikas. Pasta som jag älskar har jag än så länge inte saknat. Är jag bortbjuden äter jag vad som bjuds, men tar kanske lite mindre mängd av kolhydraterna. Men jag märker också att jag får lite lätt halsbränna efteråt då, vilket jag fått tidigare också, i livet före lchf.

Min lchf-meny är lite förlåtande. Jag äter hembakat fullkornsbröd på morgonen – mjölprodukter ska man inte äta egentligen. Två tunna skivor rikligt med Bregott och pålägg, kanske något med ägg ibland. Och en halv apelsin till och en kaffelatte på fullmjölk. Frukt ska man ju helst inte äta heller, men jag äter å andra sidan färre frukt nu än vad jag gjort tidigare. Ett äpple kan åka ner mot eftermiddagen som mellanmål utan att jag får blodsockerskjuts. På min frukost kan jag klara mig utan hunger eller matsug ca fem timmar!

Får jag matsug, knaprar jag på några rostade mandlar, oliver eller tar en skiva brie till exempel.

Jag är inte längre rädd för fet mat, den spärren släppte jag för många år sedan – kanske när jag läste mig till hur margarin framställs och fick väldig avsmak för detta artificiella smör-wannabe. En massa kemikalier (aceton, bensin mm) som sprutas in den vegetabiliska oljan för att ändra formen från flytande till fast… urk! Lightprodukter har jag sedan länge genomskådat, de är fullproppade med socker (som smakersättning för det borttagna fettet) plus en drös andra tillsatta konstifika ingredienser. Senast jag gick på Viktväktarna hade jag insett detta och tja det gick ju inte så bra att anamma deras program då deras agenda går ut på att äta kolhydratrik kost baserad på lightprodukter.

Man måste inte storkonsumera fett, typ dricka vispgrädde, äta en sked smör på raken osv som vissa tror. Jag tror detta är mer än provokation att få oss att ifrågasätta lightprodukterna. Lchf främjar ju de rena råvarorna och bevisligen så löser fett fett. Socker alstrar fettbildning. Och socker ger beroende, du får snabb energikick – men blodsockret faller för fort vilket ger huvudvärk, trötthet och nytt sug efter socker – ond cirkel. Socker stimulerar hungern, medan fett ger tydlig mättnadssignal. Jag läser en mängd bloggar i ämnet, och läser också några böcker i ämnet (just nu Fettskrämd) så detta jag nu beskriver är inget jag enbart själv upplever, det finns mycket dokumenterat kring detta.

Sex cm minus i midjemått på en månad säger jag bara! Utan att träna och av att äta gott! Bevis nog säger jag! And me like it very much a lot (för att citera en av kockarna från det brittiska Masterchef)!