#01 Köpenhamn

Lena och jag åkte över till Köpenhamn för att matnörda!

Hon var nyfiken på SuperMarco, en italiensk matbutik. Denna butik hade nyligen flyttat ut till området nära Fisketorvet. Man tog buss 34 vid Huvudbangården som stannade precis utanför. Ett industriområde och byggarbetsplats, där låg butiken. Nåja, snart kommer omgivningen att se trevligare ut.

VBL151111Supermarco_aabning_italiensk_0348

Vi började med en god cappuccino resp caffelatte i caféet i butiken för att ladda upp. Jodå, vi matnördar gick igång direkt. Här finns allt för oss som gillar italiensk mat. Jag köpte hem pecorinoost med tryffel i, ansjovis inlagd i vinäger. Ansjovisen är vit, mild i smak. Det här får man som tapas ofta i Spanien och är urgott till en kall öl och lite baguette. Jag letade även efter smala glas som man brukar få Camparisoda i när man är i Italien, men det hittade jag inte i butiken.

Torvehallarne

Det blåste snålt och tio minuters väntan på buss tillbaka kändes som evighet. Vi promenerade via sidogatorna till Ströget upp mot Torvehallarna – saluhallar helt enkelt. Matnörderi som sagt. Vi stannade vid Fish’n’Chips-båset och beställde varsin. Det var nog de godaste jag någonsin ätit! Fisken var mjäll, panaden luftig och krispig och pommes fritesen hade lagom sälta och knaprighet. God hollandaise till det. Tyvärr är det ont om sittplatser, vilket är konstigt, så vi fick sonika stå vid disken och äta. På sommaren är det inga problem, utomhus finns gott om matplatser.

torvehallerne_kobenhavn

Notre Dame

Men innan vi kom till Torvehallarna besökte vi en pryttelbutik som vi brukar reka i när vi är i Köpenhamn. Notre Dame heter den och ligger vid Gammeltorv. Där minsann hittade jag de långsmala glasen, det blev sex stycken fina dricksglas som fick följa med hem en lycklig shoppare.

Om NT top1000x350

Så här ser glasen ut! Kan funka som vattenglas, eller till minidrinkar. Eller varför inte till en efterrätt a la panacotta, semifreddo etc!

5000850-L

Id-kontrollspremiär

Sedan åkte vi hemåt. Det var första dagen som ID-kontroll i Kastrup satts igång. Alla tåg stannar i Kastrup, man går av, går upp till flygterminalen för att byta perrong och för att komma på tåg mot Sverige, ska id visas. Kontrollanter står och fotograferar ens id med mobiltelefoner. Det flöt väl på bra, det var ju heller inte rusningstid och vi hade ingen tid att passa. Det är numera färre avgångar eftersom det bara är vissa tåg som kör hemåt på bron. Det var ju fortfarande mellandagstider och den vanliga pendlingen hade inte satt igång än. Jag tycker regeln är osmart. Nu är vi tillbaka till tiden då vi behövde visa pass för att åka över sundet – hur längesedan är det egentligen? Var inte tanken med bron att underlätta och främja samverkan länderna emellan?

Flyttfika hos Daniel och Lina

Den yngsta bonussonen Daniel har flyttat ner till Malmö (från Norge), han har fått jobb i Hyllie nämligen. Han har träffat en tjej och de har nyss flyttat in i en lägenhet i centrala Malmö. Allt har gått jättefort och de har verkligen haft flyt med allting. På kvällen blev vi bjudna hem till dem för att se hur de bodde. Verkligen fin lägenhet, fräsch och luftig med underbart läge.

De bjöd på pressokaffe, kanelsnurror och vaniljsockerbullar. Jag var fortfarande mätt efter fish’n’chipsen men reptilhjärnan måste bara ha socker när det ändå står framme. Jag åt väl en halva av var sort. Jag tror jag har glutenintolerans light, jag får smärre sura uppstötningar av kakor och så blev det såklart nu med. Ljust bröd brukar ge samma eftereffekt, däremot grovt bröd accepteras av magkontoret… Det är främst blandningen socker och vetemjöl som jag kan må lite dåligt av.

Jag behövde ju inte äta båda halvorna, det var väldigt onödigt. Intog en Samarin när jag kom hem…

Annonser

Våffeldrottningen i Staffanstorp

Vi hade ett trevligt nyårsvakande hos MajGret och Sven tillsammans med SolBritt och Kjell, Barbro och Åke i Malmö i gårkväll. Vi kom hem halvtre på natten och vi sov tills vi vaknade dvs till klockan tio(!). God frukost med levainbröd och kaffe. Kaffet som jag satte i halsen (i rätt hals förvisso) då jag jag läste morgontidningen (gårdagens) och såg en bild från ett hemma-hos-reportage – hos mina föräldrar!! 

En specialbilaga om svenska högtider och Sydsvenskan hade besökt ”Våffeldrottningen i Staffanstorp” – dvs min mamma – den 25 mars på Vårfrudagen. Detta besök har inte  föräldrarna yppat något om, så snacka om att man blir överraskad.

För att citera från tidningen: ”Hon arbetade med mat i femtio år innan hon gick i pension. – Det syns på mig att hon är duktig på att laga mat, skrockar Arne Persson och klappar sig om magen”.

Och såklart är hon min härskande matexpert, det är alltid henne jag ringer upp när jag behöver robusta matlagningstips. Jag fick förresten en väl tummad gammal bok i födelsepresent i fjol (2011) av mamma som hon i sin tur fått av sin mamma; ”Rådgifvare för hus och hem på land och i stad”. Allehanda husmorstips således, skriven antagligen kring 1900, utgiven av Allers Familj-Journal. Boken är så tummad och lagad så utgivningsuppgifterna har fallit bort. Trevlig kuriosa som jag kommer att göra något intressant av, är min ambition. Här finns säkert en hel del praktiska tips som fallit i glömska.

Gott Nytt År

Det är sista dagen på året, jag har just kommit hem från en tredagarsresa i Spanien och tänker nu tillbaka lite på året som gått.

Året har varit verkligt bra!

– Önskeresan till Brasilien blev ju äntligen av. Den gjorde vi för att vi firade femårig bröllopsdag bl a. (läs mer om resan i mina tidigare inlägg).

– Tre resor har vi hunnit med i år: en vecka i Torremolinos i februari, två veckor i Brasilien (Sao Paulo, Foz de Iguazu, Salvador, Rio de Janeiro) i juli, och nu en kortsemester i Spanien (Estepona) under mellandagarna.

– Jag vann nyligen en iPad, som jag från den dag den lanserades bara sååå gärna velat ha. Samma dag som jag vann den, fick jag även kontakt med en tidigare arbetskamrat vars kontakt på sätt och vis också var en vinst!

– Under hösten började jag affärsmingla/nätverka intensivt och under dessa träffar har jag även här fått nya intressanta kontakter och väldigt goda vänner.

Men även lite mindre positiva händelser har markerat 2011:

– Steve Jobs dog, kort därefter dog min f d chef, båda alldeles för unga.

– Utöya var givetivs sjukt tragiskt och så väldigt onödigt.

– Mina studier i programmering gick otroligt dåligt, kanske delvis pga en alltför överambitiöst planerad vårtermin med fyra halvtidsstudier under samma period! Jag har således inte fått examen som webbmaster. Men å andra sidan, råprogrammering lär aldrig bli min kopp av Java ändå…

Det är min summering av 2011, med detta önskar jag alla som läser min blogg ett gott slut och ett gott nytt år!

Manlig lucia?

Jag blev förvånad själv när jag imorse vaknade före väckarklockan. Har kommit i en svacka där jag inte är vaken människa förrän tidigast halvnio på morgnarna. Men idag är det lusse, det bästa med hela julen, och jag var väl förväntansfull som ett barn på julafton.

…tryck på ett foto så får du större bild

Först skulle jag hälsa på hos förskolan där bonusbarnbarnet Tuva går, det lussades utomhus i bitande kyla och hederlig skånsk blåst. Det har blivit tradition nu ju. Hennes bror Elliot är stor nog att gå i skolan numera och är inte längre med i det lussetåget.

Tuva var pepparkaka idag, i övrigt var det massor av lucior och tomtar i tåget, möjligen en endaste tärna.  Bra med många lucior, lyser ju upp ändå mer.

Efter det åkte jag med Hanna till byn för att handla lussebullar. Det blev en till mig också och nybakat levain-bröd fanns i disken, det åkte också ned i påsen! Lussefrulle, caffelatte vid datorn och kort därefter iväg till Sundsgymnasiets lussespex.

Som jag längtat! Detta drivs av skolans elever på musikprogrammet och det är verkligen kvalitet, mycket nytänk och humoristiskt. Men tyvärr i år var det en kortad version. Fick höra senare att två av lärarna hade slutat och förmodligen var de eldsjälarna för spexets uppförande.

Detta var ändå väldigt bra, men med ett magrare innehåll då. Lite synd. Först vandrar tåget in, lite solos framförs mer eller mindre traditionellt. Ett spex med en vit yuppietomte kommer därefter cyklande in och reciterar över året som gått. Tre pepparkaksgubbar sjunger lite hipp version av ”Vi komma från pepparkakeland…”. Jag trodde de även skulle göra favoriten ”Vi vill inte bli räddade, vi vill bara bli gräddade”, men inte i år inte… Sedan ”Natten går tunga fjät” och utgång. Det varade kanske tjugo minuter, säkert halva tiden än vad det brukar. Hoppas nästa år blir i samma anda som tidigare och hoppas jag kan ha möjlighet att se det då med.

Häromdagen läste jag om en tioårig pojke i Lund som tyckte det var orättvist att bara tjejer får vara lucior. Jag blev lite förbluffad och tyckte väl att det är väl lika normalt som om att jultomten ska vara kvinna… Ungefär som när vissa män gnäller över att det finns så många kvinnliga nätverk(!) etc. Men killen har ju verkligen väckt en tanke och rivit upp debatt, varje tidning och media har berört ämnet idag.

Varför firar vi Lucia då? Det finns ju olika syften. Firar man för att hedra det italienska helgonet (hedersmord fanns visst redan då minsann) kanske manlig lucia rimmar fel… Eller firar man efter den medeltida varianten för att med ljus och sång skrämma bort troll och konstiga djur på dygnets längsta natt  är det ointressant om lucia är kvinna eller man. Ljuskronan ska tydligen efterlikna glorian och därmed härleda till Jesusbarnet. För min del, efter att frågan landat i min vågskål, så tycker jag väl att det är ok med manlig lucia. Och i min värld får tomten dessutom gärna vara tjej…

Däremot gillar jag inte den förtäckta skönhetstävlingsproceduren då det ska röstas fram en tjej som i regel är blond, blåögd, smal och ung för att kvala som lucia. Jaha, vad har det med budskapet att göra då? Och apropå skönhetstävlingar: Det blev ramaskri för ett tiotal år sen då dessa skönhetsmissar bara blev bedömda för deras utseende. Då infördes att de skulle intervjuas, några frågor ställdes som skulle förstärka syftet med tävlingen. Men frågorna och svaren var ju patetiska – man ville rädda världen, ta hand om all världens barn osv. Suck! Gott syfte i sig, men varför måste man då ha ett visst utseende för att fixa det!!? Likaså rimmar det otroligt falskt att luciakandidater ska röstas fram. De behöver väl inte ha ett visst utseende för att sjunga osv? Jag har inget emot blonda, smala, blåögda tjejer (ifall någon nu tolkar det så). Men jag ogillar stereotyper!

När jag läst om ”lex Loke” slängde jag ut ett bete till Lady Dahmer, en av många bloggare som jag läser, som diskuterar mycket intressant kring genus. En viktig röst. Jag mailade henne igår eftermiddag. Idag har hon sagt sitt om ämnet och jag kan inte annat än hålla med henne. Kommentarerna till hennes inlägg är också intressanta, läs gärna!

Skånsk maräng!

Det är alldeles, alldeles underbart att Skåne har fått en vit december i år. Det är man ju verkligen inte bortskämd med! Och vad det verkar, blir det en vit jul dessutom. Lycklig som ett litet barn blir man ju!

Alla julkorten som ska skrivas har skrivits (resten blir skickade digitalt, budgetvarianten tyvärr) och på kvällen lufsade jag iväg till byn till den röda postlådan. Snön är blå, julljusstakarna lyser i alla fönster, gatlyktorna ger en tredje nyans i snön! Så otroligt vackert!

För två veckor sen höll all snön på att töa bort, jag skulle till stan på morgonen och fixa naglarna. Men just den dagen kom en ny laddning snö. Jag gick extra tidigt till bussen, men vid busshållplatsen vid motorvägen insåg jag att uppdraget var meningslöst. Kanske hade jag kommit in till Malmö, men definitivt inte i tid, så jag vände hemåt igen! Snön kom som den brukar i Skåne, horisontellt! Det blåser alltid mot sydöst och landar därefter på Österlen… Därför det alltid är störst problem där när det snöar?! När vi får trafikstörningar blir de istället totalt insnöade.

Denna december har jag längtat än mer efter lucia, kanske just för att det är snö och julstämningen blir extra påtaglig. Traditionen har nu blivit att jag får hälsa på på dagiset där bonusbarnbarnen Elliot och Tuva (och resten av barnen givetvis, men dem märker ju inte jag alls) lussar för stolta föräldrar och far/morföräldrar. Maken brukar åka iväg till jobb vid sjutiden och innan han ger sig iväg får jag en puss i sängen (det tackom jag nu så gärna). Denna morgonen var han försenad och pussen levererades 0720! Denna person vaknade omedelbart kan jag säga, halvåtta skulle jag ju vara på dagiset! Det tog mig några sekunder att hoppa i kläderna, på med mössa (bra vid bad-hair-day-situations, och även vid kyla…), in med ett tuggummi som tandborstningssubstitut. Maken körde mig till dagiset, det är kärlek!

Lussandet sker utomhus och det var bitande kallt, kaffet efter intogs snabbt, inte ens lussekakan (min frukost) var direkt njutbar ute i kylan. Men barnen kämpade på bra, de var jätteduktiga. Elliot (femåringen) har ju vanan inne vid det här laget och klarade uppdraget jättebra. Tuva (tvååringen) var en söt liten pepparkaksgumma som storögt undrade vad allt detta här gick ut på. Det blev en snabb fika hemma hos Hanna och Nicklas efter, sedan var det dags för mig att gå till skolan (KomVux/gymnasiet) för att njuta av estetelevernas årliga luciakonsert! Som ni kanske minns skrev jag om denna här ifjol; helt galet roligt framfört, så även i år.

Det startar med att tre utomjordingar a la hiphopstjärngosse och hiphoptomtar som landat på denna planet, presenterar sin julsång. På scenen står tio-tolv slagverkare som dunkade fram något i afrika-style. Traditionellt luciatåg skrider sedan in, och både de vanliga låtarna framförs men även nyare, rockigare, jazzigare versioner sjungs. Det är tyvärr svårt att redogöra föreställningen, men de gör det verkligen bra! De tre pepparkaksgubbarna som ”inte vill bli räddade, de vill bara bli gräddade”, var med i år igen. En låt från Solstollarna (dvs Per Dunsö och Ola Ström, som gjorde barn/ungdomsprogram i SVT på åttiotalet).

I söndags var maken och jag på Julkonsert i Johanneskyrkan i Malmö. Så otroligt vackert med musikensemble och mans- och kvinnokör. Konserten startar med att kören går in sjungandes ”Bereden väg för Herran”, en ny favorit för mig härmed.

I torsdags hade jag fått en ny tid för mina naglar. Och eftersom jag skulle till stada, blev det ny laddning nederbörd, vit sådan. Horisontell! Dagen efter hade jag bestämt att hälsa på Majlis i stada, när jag går till bussen på eftermiddagen börjar det såklart snöa. Ärende till Malmö verkar givande om man vill ha snö.

Fyra goda vänner möttes upp vid puben Fagans, där vi svurpade i oss värmande glögg. Godjul-kramar utdelades innan en av oss skulle gå vidare. Musikhjälpen på torget avnjöts en stund, de delade ut biljetter till en konsert i Johanneskyrkan, senare på kvällen. Vi lyssnade en stund i kyrkan, men vi blev för hungriga (ironiskt nog!?) och gick vidare till en krog på väg hem till Majlis. Efter krogbesöket var vi bara två, jag och Majlis gick hem till henne, pratade och fiffade med datorn, tittade på film. vid halvfyra, strax innan Sydsvenskan dunsade ner på hallgolvet släckte vi lampan!

När jag kom hem fick jag leta upp brevlådan, gången till dörren, 15 cm tjockt marängvitt snötäcke täckte allt. En vänlig granne hade tydligen skottat även min/vår del av trottoaren under förmiddagen, mitt varmaste tack till dem!

Äpplekakan

Nu är tentadimman över igen, dax att mata bloggen. Denna period har varit tuff med två kurser som krävt mycket tid. Java-programmering var alldeles för kompakt (för lite tid, för mycket input och på tok för mycket strul). Videoproduktion var däremot galet roligt att jobba med, något jag kanske kommer att satsa på också…

I den sista filmen vi skulle producera, som också var slutuppgiften, skulle vi göra en reklambaserad film, dvs gjord som en banner. Jag valde att göra en instruerande film, inom tema mat! Så oväntat… Jag har ett simpelt kakrecept, det kräver knappt tio minuters arbete, ugnen gör resten och succén är given. Jag vet inte om jag skrivit om den innan här, eller om jag lagt ut receptet för den delen. Det blir isåfall en repris, jag har länkat min film till min blogg.

 

Gunillakaka

3 st äpplen

100 g smör

1/2 dl flagad mandel

4 ägg

4 dl strösocker

2 dl vetemjöl

1 tsk kardemumma

kanel

 

Ugn 175 grader.

Smält smör och mandeln i ugnsfast pajform, ca 25 cm i diameter, i ugnen. Låt det svalna i kylskåp. Vispa ägg och socker poröst. Rör i mjölet och kardemumman. Skala och klyfta äpplena i smala klyftor (låt de ligga i citronvatten, så missfärgas de inte). Häll över smeten i formen. Lägg i äppleklyftor, strö över kanel. Grädda 30-40 minuter. Vänd kakan på ett fat. Servera med vaniljsås eller glass.

Grundreceptet är utan äpple och kryddorna, och den är lika god så också kan jag säga!

Jag kommer att länka till filmen så småningom, men kanske det är för tidigt ännu, det är ju trots allt en examinationsuppgift…

För att förena nytta med nöje passade jag på att även göra äpplemos. Detta gjorde jag givetvis innan jag började filma. I filmen har jag bland annat  en korg fylld med nyskördade äpplen, som jag tänkte ha med i filmen. Efter mostillverkningen startade jag mitt filmande, minidiscen var full och jag var ju tvungen att lägga över de filerna som låg i den. Där fanns också lite filmat från trädgården, med höstlöv, äppleträd med mera, filmat en solig höstdag. Gissa vad denna person lyckades med!!

 

Pat Metheny i Köpenhamn

lyssna här på  Pat Metheny. (öppnas i nytt fönster)

Det var den sjunde igår och det är ju den dag vi firar att vi träffades. Vi träffades 7 juni, den sjunde har således blivit en symbolisk kärleksförklaring för oss. Det behöver inte vara så påkostade evenamang – det kan vara en röd ros, vi ser en speciell film, tar en picnic i skogen, fikar på stan… Men ibland blir det lite större än vanligt, som igår. Pat Metheny har släppt en skiva och är därför ute på världsturné. Nu var han på Tivoli detta datum passande nog. Min man tyckte nog lite synd om mig, jag kämpar ju på med högskolestudierna och att jag skulle ha chans att se konserten är en utopi med tanke på skämtet studielånet.

Nåväl, han har skapat en enmansorkester, sättningen består av Pat Himself och hans musikrobotar! Galet men väcker viss nyfikenhet. För mig åtminstone.

Konserthallen var fullsatt, han är stor i grannlandet uppenbarligen. Han har iallafall inspirerats av de mekaniskt styrda musikinstrumenten som var vanliga i det förra sekelskiftet, typ speldosor etc. Så där stod han själv på scenen tillsammans med blinkande maskiner som spelade perfekt. Trist om något skulle bli falskt eller i missfas, det är bara en det hänger på då hehe. Tyvärr blev det ju lite statiskt, det är ju svårt att jamma med en maskin, det blir inte riktigt det där spontana…

Han berättade att som nioåring hade inspirerats av hans morfar som i sin källare hade massor av mekaniska musikinstrument, speldosor etc och detta fascinerade honom.

Men sammanfattningsvis var det ändå en upplevelse att se vad han har knåpat ihop, galet som sagt, men kul! Men nu ser jag framemot när Pat Metheny Group är på turné igen, det är mera ös i denna sättning!